SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sadel [sa´-el.sa`-] substantiv ~n sadlar sadl·ar1sits som läggs på ryggen på rid­djur särsk. häst sport.cowboysadelhoppsadelhoppa upp i sadelnsitta grensle över sadeln○äv. om ställning på djurs rygg att lasta påi sammansättn. klövjesadelpacksadeltvärsadel○äv. om liknande sits på (två­hjuliga) for­doncykelsadelkasta ngn ur sadelnstörta ngn​ om partiet inte ska kastas ur sadeln i nästa val krävs fler konkreta beslut och färre fyndiga sloganer sitta löst i sadelnha en o­trygg ställning​ efter den miss­lyckade storfilmssatsningen sitter producenten löst i sadeln sitta säkert i sadelnha en trygg ställning​ enligt opinions­mätningarna sitter stats­ministern säkert i sadeln in­för höstens val sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. saþul; gemens. germ. ord, ev. besl. med sitta 2bakre ryggdelen på djur vanligen betraktad som stycknings­del men äv. all­männare; på får, vissa hjort­djur m.m. kokk.zool.fårsadelrådjurssadel○äv. om (färgat) mitt­parti på djurrygghundens sadelsedan 18793(naturlig) inåt- och nedåtbuktande bildning med konkavt tvär­snitt; i natur­formation e.d. geogr.bergets sadel av­tecknade sig mot himlen○äv. om bildning som kan åter­ges i liknande formmat., meteorol. m.m.en sadel hade bildats mellan korsvis belägna hög- och låg­trycksedan 18834list på sträng­instrument som höjer strängarna över grepp­brädan så att de kan vibrera fritt musiksedan 1786