SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
si`are substantiv ~n äv. vard. siarn, plur. ~, best. plur. siarna si·ar·enperson som siar ngt åld. el. skämts.komm.yrk.särsk. om person i antiken med spec. upp­gift att siaden blinde siaren Tiresias i Odysséensedan 1541till fornsv. sia ’se’, sido­form till se