SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sil substantiv ~en ~ar sil·en1an­ordning för av­skiljning av fasta partiklar ur vätska ofta ngn sorts konstruktion med metallnät hush.tesilhon hällde soppspadet genom en silsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. sil; bildat till ett verb mot­svarande ty. seihen ’sålla; sila’; besl. med seg, (trol.) såll 2dos narkotika som tas med hjälp av spruta starkt vard.kokk.ta en silsedan 1960-talet