SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
si`la verb ~de ~t sil·ar1befria (vätska) från vissa fasta partiklar genom att låta den passera genom sil hush.silduksila mjölkensila potatisvattnet för att få en buljongofta med ton­vikt på resultatetmed partikel, särsk.av, bort sila bort te­bladenäv. med avs. på annat än vätskorröken silades mellan hans tänderpersiennerna silade mån­ljusetäv. bildligtdet är nöd­vändigt att sila informationen till huvud­kontoretsila (av/bort) ngtsila snacketsesnack sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. sila 2långsamt passera på flera ställen om vätska, ljus­strålar e.d. NollJFRcohyponymstrila 1 regnet silade nersol­strålarna silade genom grönskanur skor­stenen silade en brun röksilasedan 16113ta narkotika med sprutor starkt vard.kokk.silasedan 1966Subst.:vbid1-313130silande, vbid2-313130silning (till 1); vbid3-3131302sil (till 1)