SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
singularis [siŋ`g-] substantiv, ingen böjning, n-genus singul·ar·is●singular språkvet.(i) singularissedan 1852av lat. singula´ris med samma betydelse; till sing´ulus ’en­skild; ensam’; jfr 1singel