publicerad: 2021  
1singular singulart singulara
singul·ar
adjektiv
[siŋ`g-]
● som har grammatisk entalsform
MOTSATS 1plural
substantivets singulara former
belagt sedan 1791; se ur­sprung till singularis
2singular singularen singularer
singul·ar·en
substantiv
[siŋ`g-]
● böjnings­form av ett ord som an­ger (sam­hörighet med ett ord i) en­tal
JFR 2plural
singularändelse
(i) singular
"bil" är singular och "bilar" är plural
○ äv. ental
singularform
belagt sedan 1730; se ur­sprung till singularis