publicerad: 2021  
skria skriade skriat
verb
skri`a
1 skrika högt och gällt
SE skri
någon/något skriar (efter något)
någon skriar (efter något)
något skriar (efter något)
han skriade ångest­fullt
○ sär­skilt om djur
åsnan skriade; skriande fisk­måsar
○ äv. bildligt i ut­tryck för trängande behov
huset formligen skriade efter renovering
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska skria 'klaga; skria'; ljud­härmande
2 stå i stark kontrast till något
något skriar mot något/sats
något skriar mot något
något skriar mot sats
hennes ut­talande skriade mot allt hon hade lovat tidigare
belagt sedan 1890
skriaskriande