publicerad: 2021  
skrida skred skridit skriden skridna, presens skrider
verb
skri`da
● ibland med partikelnfram gå långsamt och värdigt
någon/något skrider (fram) (någonstans)
någon skrider (fram) (någonstans)
något skrider (fram) (någonstans)
någon skrider (till något)
processionen skred fram längs kyrko­gången
○ äv. bildligt, spec. om process, tid eller dylikt
fortskrida
arbetet skred fram­åt; natten skred mot morgon
○ spec. äv. övergå till att ut­föra något
skrida till handling
skrida till verket se verk
belagt sedan 1000-talet (runsten, Vallentuna, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform skreþ (pret.), fornsvenska skridha; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till skred, skritt
skridaskridande, skridning