SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
smi`la verb ~de ~t smil·ar(små)le komm.”Nu smilar vi allihop”, sade fotografensmila (mot ngn)sedan ca 1620gemens. germ. ord, trol. besl. med lat. mi´rus ’beundrans­värd’; jfr mirakel Subst.:vbid1-328401smilande; smil