SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1sni`ken adjektiv sniket snikna snik·ensom har starkt ha­begär admin.psykol.JFRcohyponymsnål 1cohyponymgirig hon är så sniken att hon knappast unnar syskonen någon­tingäv. om handling e.d.en sniken blicksniken (efter ngt)sedan mitten eller senare hälften av 1400-taletSvensk Järteckens Postillafornsv. snikin
2sni´ken substantiv, best. f. snik·enstå på snikenstå i undan­skymd men hotande position, nära motståndar­lagets målsärsk. i fotbollvard.i knatte­fotbollen kunde han göra många mål genom att stå på sniken, men det gick inte när de började spela med offside­regeln sedan trol. åtm. 1950-talet