SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ste`kel substantiv ~n steklar stekl·artyp av insekt med mycket rörligt huvud, vanligen två par genom­skinliga vingar och långa, spensliga ben om t.ex. bin, getingar och myror zool.gaddstekelparasitstekelväxtstekelsedan 1748sv. dial. stekel; samma ord som fornsv. stikil ’spets; tagg’; till 2sticka