SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
strå`lkastare substantiv ~n äv. vard. strålkastarn, plur. ~, best. plur. strålkastarna strål|­kast·ar·enan­ordning för koncentrerad avståndsbelysning, med en ljus­källa som är placerad fram­för en parabolisk spegel som samlar ljuset i ett koncentrerat strål­knippe mot viss punkt eltekn.optik.strålkastarkäglastrålkastarskenbilens strålkastareett utkiks­torn försett med riktbara strålkastaresedan 1887