publicerad: 2021  
stridig stridigt stridiga
strid·ig
adjektiv
stri`dig
1 stridslysten
JFR påstridig
hon var en stridig natur
belagt sedan 1699
2 vanligen plur. in­bördes oförenlig(a)
JFR motstridig 1
stridiga viljor; han var ett offer för stridiga känslor
○ äv. i sammansättn. som inne­bär mot­sättning till något
avtalsstridig; förnuftsstridig; lagstridig
göra någon rangen stridig se rang
belagt sedan 1618