SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tape´t substantiv ~en ~er tap·et·en(mönstrad) tunn vägg­beklädnad av papper, plast, textilmaterial e.d. främst för prydnad, hem­trevnad o.d. heminr.JFRcohyponymbonad tapetklistertapetrullefondtapetvävtapetsätta upp tapeteren ljus, blommig tapet i vardags­rummetvara på tapeten(just för till­fället) vara före­mål för sam­tal eller diskussionmiljö- och skol­frågor är ofta på tapeten i den offentliga debatten vävd tapetbild­vävnadväggen täcktes av en flam­ländsk vävd tapet från 1600-talet sedan 1739via ty. av ita. tapette ’matta’; via lat. av grek. tap´es ’täcke; matta; bonad’; besl. med taft; jfr tapisseri; idiomet vara tapeten (början av 1700-talet) ut­går från tapet i bet. ’duk’, och den urspr. inne­börden är ’ligga på förhandlings­bordet’