SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tupé [tupe´äv.tope´] el. toupétoupé [tope´] substantiv ~n ~er t(o)upé·er1högt upp­kammat pannhår kläd.sedan 1751av fra. toupet ’hår­tofs; pann­lugg’; nära besl. med 1topp 2liten peruk som av­ses dölja kal fläck på hjässan kläd.sedan 1731