publicerad: 2021  
trassla trasslade trasslat
verb
trass`la
● ofta med partikel, sär­skiltihop, till göra trasslig konkret el. abstrakt
JFR krångla 1, strula
någon trasslar (ihop/till något)
någon trasslar (ihop något)
någon trasslar (till något)
hon trasslade ihop trådarna; saken var egentligen väldigt enkel men han trasslade till det för sig
○ äv. syssla (med något trassligt) konkret el. abstrakt (ibland med an­tydan om otillåtna före­havanden)
JFR trasslig
någon trasslar (med någon/något)
någon trasslar (med någon)
någon trasslar (med något)
han satt och trasslade med virr­varret av ledningar; trassla med lägenhets­affärer
belagt sedan 1667; bildat till 1trasa 1
trasslatrasslande, trassel
trassla in sig, trassla sig