tryckår: 2009
tub
substantiv ~en ~er
tub·en1hoptryckbar kapsel (av tunn metall eller plast) som används som förpackning för mjuka ämnen
hush.färgtubtandkrämstubhon klämde ut den sista kaviaren ur tuben○ibl. äv. om (rörformig) kapsel el. behållare som inte kan tryckas ihopJFRcohyponymtub 2
gastuben tub sömntabletteren tub (med ngt), en tub (ngt)sedan 1879via ty. av lat. tub´us ’rör; ränna; slang’; jfr tuba
2större, ogängat stålrör för ångpanna, värmeledning e.d.
tekn.sedan 18593tubkikare
instr.optik.dioptertubsedan ca 1700
