SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tub substantiv ~en ~er tub·en1hop­tryckbar kapsel (av tunn metall eller plast) som an­vänds som förpackning för mjuka ämnen hush.färgtubtandkrämstubhon klämde ut den sista kaviaren ur tubenibl. äv. om (rör­formig) kapsel el. behållare som inte kan tryckas i­hopJFRcohyponymtub 2 gastuben tub sömn­tabletteren tub (med ngt), en tub (ngt)sedan 1879via ty. av lat. tub´us ’rör; ränna; slang’; jfr tuba 2större, o­gängat stål­rör för ång­panna, värme­ledning e.d. tekn.sedan 18593tub­kikare instr.optik.dioptertubsedan ca 1700