publicerad: 2021  
tun tunet, plural tun, bestämd plural tunen
tun·et
substantiv
● dialektalt el. vid beskrivning av forn­nordiska förhållanden gårdsplats
belagt sedan 1251 (i ortnamn; (öppet brev utfärdat av kung Valdemar om gåvor till Linköpings domkyrka (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska tun 'in­hägnad; gårdsplats', sv. dial. tun 'in­hägnad'; identiskt med isl. tún 'in­hägnad jord; gårdsplats', engelska town 'stad'; gemensamt germanskt ord, urspr. 'hägnad'