publicerad: 2021  
cell cellen celler
substantiv
1 litet isolerat rum spec. i arrestlokal, vanligen för fånge med isolerings­straff
cellfängelse; isoleringscell
en madrasserad cell; dela cell; han satt in­spärrad i en cell på en rymnings­säker av­delning
○ äv. i vissa religiösa samman­hang
klostercell
munkarna satt i sina celler och bad
belagt sedan 1385 i bet. 'klostercell', 1825 i bet. 'fängelsecell' (Klosterläsning); fornsvenska sälle, celle; av lat. cell´a 'litet rum'; jfr ur­sprung till källare
2 minsta aktions­enhet i (revolutionär) organisation ofta med största möjliga isolering från övriga delar av organisationen (för att försvåra upp­täckt)
yttersta vänstern byggde upp celler på många arbets­platser på 70-talet
belagt sedan 1931
3 minsta levande enhet i en levande organism med förmåga till närings­upptagning och förökning m.m.
celldelning; cellkärna; cellprov; cellvägg; cellvävnad; hudcell; sädescell; tumörcell; växtcell
kroppen producerar ständigt nya celler; vissa lägre organismer består av en enda cell
de (små) grå cellerna hjärn­cellernakorsords­lösning sägs bi­dra till att hålla igång de små grå cellerna
belagt sedan 1829
4 ettdera av flera lik­artade element i samman­satt före­teelse
○ spec. kammare i binas vax­kakor
○ spec. äv. elektrisk ackumulator som in­går i batteri
belagt sedan 1829