SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1tur substantiv ~en ~er tur·en1kortare (nöjes)resa trafik.SYN.synonym1tripp bilturcykelturfisketurrundturta en tur ut på landetibl. äv. om promenad el. skidutflyktJFRcohyponymturåkning turskidagå en tur i parkengå på tur i fjällenäv.fast­ställd körning av kommunikations­medel vid bestämd tid­punkt turtäthetbussen går fyra turer om dagenäv. om annan (regel­bundet åter­kommande) transport e.d.brevbärningsturutbärningsturen tur (ngnstans)tur och retur(resa) till ett visst mål och sedan till­baka till utgångs­punktenvanl. med koll. färdmedeli morgon ska hon åka tur och retur till Växjö och hälsa på sin syster sedan 1639av fra. tour ’varv; rund­resa; ordning’; via lat. av grek. tor´nos ’cirkel­formig rörelse; svarvareverktyg’ 2fast­ställd följd av dans­steg som bildar en enhet Nollde komplicerade turerna i tangoi plur. äv. bildligtsvår­överskådlig (och delvis motsägelse­full) följd av handlingar el. händelser långa rättsliga turer i ärendetefter många turer kunde de slutligen åter­förenassedan 17443knappast plur.; i vissa ut­tryck bestämd ordnings­följd som personer eller händelser av­löser var­andra med NollJFRcohyponymordning 4 turordningta frågorna i tur och ordningförst kom NN, och sedan kom i tur och ordning ON, PN och QNäv. om viss plats i så­dan ordnings­följddet är din tur att ta med en kaka nästa veckadet var NN som stod närmast i/på turnu var turen kommen till NNäv. i fråga om mer till­fällig ordnings­följdnu var det hennes tur att bli förvånadäv. i ett ut­tryck med ute­slutande förtydligande funktionStock­holm är större än Göte­borg, och Göte­borg är i sin tur större än Malmösedan ca 1700
2tur substantiv ~en tur·engynnsamma om­ständigheter som en­bart beror på slumpen Nollturgubbebondtursvinturdet var rena turen att hon såg honomsom tur var hade han pengar med sigdet var tur för henne att hon hade säkerhets­bältede hade tur med vädretdet var en evig tur att ingen såg demmed lite tur hade han vunnithan har o­tur i spel men tur i kärlekäv. med ton­vikt på resultatetfram­gång eller gynnsamt ut­fall som beror på slumpen el. till­skrivs högre makter e.d. de hade tur och lyckades vinnaen ring som troddes föra tur med sigäv. om gynnsamma om­ständigheter upp­fattade som ngn personligt verkande krafthon tackade sin goda tur för att hon levdede hade turen på sin sidaäv. i ett ut­tryck för att en o­lycka begränsas genom tursamma om­ständigheterdet var tur i o­turen att o­lyckan skedde nära sjuk­husetsedan 1756trol. av fra. (bon) tour ’(god) vändning’; samma ord som 1tur