publicerad: 2021
1lur
luren lurar
lur·en
substantiv
1
ett enkelt, konformat blåsinstrument ursprungligen ett herdeinstrument
stöta i luren
○
äv. om C- el. S-formiga blåsinstrument från bronsåldern
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska ludher; trol. urspr. 'urholkad stock'; av omdiskuterat urspr.
2
anordning för förstärkning eller överföring av ljud särsk. om den del av telefonapparat som hålls intill örat och munnen
lyfta på luren; lägga på luren; rösten i luren var knappt hörbar
○
även bildligt
symbol på mobilskärm för uppkoppling eller avslutning av telefonsamtal
belagt sedan 1734
2lur
ingen böjning
substantiv
(ligga) på lur
(ligga) i bakhållgrodorna lever ett liv där hot och faror ständigt ligger på lur
belagt sedan 1543;
till
lura 2
