publicerad: 2021  
tvivel tvivlet, plural tvivel, bestämd plural tvivlen
tvivl·et
substantiv
tvi´vel
● benägenhet att inte tro på någon ut­saga el. person
SE 2tro 2, tvivla JFR dubier, misstanke
tvivelsutan
gripas av tvivel; känna tvivel; hysa tvivel; ha starka tvivel om något
tvivel (om något/sats)
tvivel (om något)
tvivel (om sats)
tvivel (på någon/något/sats)
tvivel (på någon)
tvivel (på något)
tvivel (på sats)
religiösa tvivel; hans tvivel på ideologins möjligheter att förändra sam­hället; han har sina tvivel om hennes ärlighet
○ äv. försvagat ofta i negerade ut­tryck osäkerhet, ovisshet om det riktiga, värde­fulla eller dylikt i något
utan tvivel har hon rätt; hennes kompetens står ut­om allt tvivel; det råder inget tvivel om att ekonomin är på rätt väg; han lämnade inte någon i tvivel om sina av­sikter; genom under­sökningen skingrades allt tvivel om tavlans äkthet; för att den åtalade ska kunna fällas måste hans skuld vara styrkt bort­om rimligt tvivel
belagt sedan 1335 (stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska tvifl 'tve­hågsenhet; tvivel'; av lågtyska twivel med samma betydelse; besläktat med tve-, 1två!!