publicerad: 2021  
äpple äpplet äpplen
äppl·et
substantiv
äpp`le
● en tämligen rund frukt som har tunt skal, fast, sprött frukt­kött med frisk, något syrlig smak och små, svartbruna kärnor i kärn­hus och som äts rå el. an­vänds till mos, saft, vin m.m.
vinteräpple
ned­fallna, över­mogna äpplen; hon bet en bit ur äpplet; ta ett äpple från fruktskålen; skiva några äpplen till frukt­salladen; ett gris­huvud med ett äpple i munnen
○ äv. ut­vidgat, spec. om liknande frukter el. bildningar vanligen i sammansättn.
galläpple; granatäpple; kvittenäpple; paradisäpple; vildäpple
○ spec. äv. om runda före­mål vanligen i sammansättn.
adamsäpple; guldäpple; riksäpple
kronan, spiran, äpplet och nyckeln
○ äv. bildligt om något om­tvistat el. om­debatterat vanligen i sammansättn.
erisäpple; stridsäpple; tvisteäpple
få bita i det sura äpplet tvingas acceptera något obehagligtblir inte in­spelningen bra första gången får man bita i det sura äpplet och göra om allt­ihop
jäm­föra/blanda ihop äpplen och päron se äpple
äpplet faller inte långt från trädet barn liknar sina föräldrarvanligen i fråga om beteende eller dylikt: äpplet faller inte långt från trädet – precis som sin mor har han valt konstnärs­banan
belagt sedan ca 1300 (Westgöta-Lagen); fornsvenska äple; gemensamt germanskt ord av oklart urspr.; jfr ur­sprung till apel