SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
un`derjord substantiv ~en under|­jord·envanligen best. f. om­råde under jord­ytan särsk. med tanke på ev. öppna ut­rymmen geogr.relig.underjordsarbetareunderjordsbrytningtrappan ledde rätt ner i underjordensärsk. tänkt som döds­rikeHades, underjordens härskaresedan 1689Orfeus i underjorden.Svensk titel på operett av Jacques Offenbach (1858)