publicerad: 2021  
unge ungen ungar
ung·en
substantiv
ung`e
av­komma till (högre stående) djur
JFR yngel
fågelunge
dägg­djur föder levande ungar; katten fick tre ungar sam­tidigt
äv. var­dagligt, ibland något ned­sättande barn
barnunge; busunge; gullunge
hämta ungarna på dagis; egna barn och andras ungar; håll tyst, ungar!
äv. bildligt om före­teelse som är i början av sin ut­veckling (och ibland inte ut­vecklas ytterligare) vanligen i sammansättn.
belagt sedan början av 1300-talet (i sammansättn. räv-; (Skåne-Lagen)) fornsvenska ungi, urspr. 'den unge'; till ung; jfr ur­sprung till yngla