publicerad: 2021  
utfalla utföll utfallit utfallen utfallna, presens utfaller
verb
u`tfalla
1 äv. lös förbindelse, se falla ut (råka) få till resultat
SE utfall 2
något utfaller sätt något utfaller med något
jäm­förelsen ut­föll inte till hans för­del; mycket beror på hur förhandlingarna ut­faller
○ spec. i fråga om helt slump­mässigt skeende
lotten ut­föll med 100 000 kronor i vinst
belagt sedan 1658
2 förfalla till ut­betalning
något utfaller
ut­fallande belopp
belagt sedan 1697
utfallautfallande