SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
utt´er substantiv ~n uttrar uttr·ar1ett mård­djur som är an­passat till vattenliv och har glänsande mörk­brun päls, korta ben med sim­hud mellan tårna och små öron som kan stängas med ett hud­veck zool.uttergrytutterskinnvatten­föroreningar m.m. hotar utterns existensuttern är Små­lands landskaps­djuren utter jagade fisk och grodor vid strand­kantenäv. om päls­verketen jacka av rakad uttersedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. uter, oter; gemens. germ. ord; besl. med hydra 2typ av fisk­redskap som består av en bräda som löper parallellt med båt eller strand och som spänner ut en lina försedd med flera krokar jakt.utterbrädautterfiskesedan 1881