publicerad: 2021  
velig veligt veliga
vel·ig
adjektiv
ve`lig
● som (till­fälligt) stannar för än det ena, än det andra utan att slut­giltigt kunna bestämma sig
JFR obeslutsam
han var en velig figur som all­tid höll med den han sist talat med
○ äv. om handling eller dylikt
velig snällhet
belagt sedan 1894; sv. dial. velig; besläktat med isl. veill 'usel; svag', till ett nekande prefix ve- och heill 'hel'