SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vendett`a substantiv ~n vendettor vend·ett·anblods­hämnd sociol.en vendetta mellan två sicilianska familjeribl. bildligt om häftig polemik e.d.ett kapitel i memoarerna var en enda lång vendetta mot NNsedan 1855av ita. vendetta med samma betydelse; av lat. vindic´ta i bet. ’straff; hämnd’; jfr vindicera