SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vin`tergröna substantiv ~n vintergrönor vinter|­grön·anväxt med över­vintrande, gröna blad särsk. om en typ av krypande halv­buske med mot­satta blad och fatlika, blåa (ibl. skära el. vita) blommor bot.liten och stor vintergröna odlas ofta som mark­täckareäv.pyrola sedan 1659; 1578: formen vinter­grön