tryckår: 2009
voka`lbalans
substantiv ~en
vok·al|bal·ans·en●det att en ändelsevokals kvalitet bestäms av stamstavelsens längd
förekommande i äldre svenska (och ännu i svenska dialekter)
språkvet.ett spår av vokalbalansen ser man i växlingen mellan ”u” och ”o” i sådana sammansättningar som ”ladusvala” resp. ”kyrkogård”sedan 1891
