SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
voka`lbalans substantiv ~en vok·al|­bal·ans·endet att en ändelse­vokals kvalitet bestäms av stam­stavelsens längd före­kommande i äldre svenska (och än­nu i svenska dialekter) språkvet.ett spår av vokalbalansen ser man i växlingen mellan ”u” och ”o” i så­dana samman­sättningar som ”ladusvala” resp. ”kyrkogård”sedan 1891