SAOL

publicerad: 2015  
färgare
färg·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. färgarna färga
Singular
en färgareobestämd form
en färgaresobestämd form genitiv
färgarenbestämd form
färgarensbestämd form genitiv
Plural
färgareobestämd form
färgaresobestämd form genitiv
färgarnabestämd form
färgarnasbestämd form genitiv

SO

Sökningen på färgare i SO gav inga svar.

Menade du:

färgeri  
vägrare  
förgasare  
bärgare  
förgöra  
segrare  

SAOB

publicerad: 1926  
FÄRGARE fær3jare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet fer-, -jare)
Etymologi
[y. fsv. fargere, vbalsbst. till färgha (se FÄRGA, v.1 2); jfr d. farver, ä. d. fargere, mnt. varwer(e), verwer(e), t. färber]
person som yrkesmässigt bedriver färgning av garn, tyg, skinn o. d. Hans clädher wordo klår och ganska hwijt så som snyö, ath ingen färghare på Iordena kunde göra them så hwijt. Mark. 9: 3 (NT 1526). Mjölonrisblad bruka färgare att beta med. Linné Ungd. 2: 92 (1732). FörtArbetTextilf. 2 (1909). — jfr SILKES-FÄRGARE m. fl.
Ssgr: FÄRGAR- l. FÄRGARE-GESÄLL. Lind (1749).
-HUS. (†) = FÄRG-HUS. Stiernman Com. 3: 379 (1666). Schenberg (1739).
-KONST. färgkonst (se FÄRG-KONST, sbst.2). Serenius Q 1 b (1734). VetAH 1813, s. 49.
-LÄRA, r. l. f. (vard.) i uttr. vara i, komma i färgarlära, vara l. bliva antagen som färgarlärling. En 17 års Yngling .. åstundar komma i .. Färgare- eller Hattmakarelära. DA 1808, nr 4, s. 7.
-LÄRLING. Dalin (1851).
-MÄRKE. (†) kontramärke för till färgning inlämnat färggods; jfr FÄRG-MÄRKE, sbst.2 VexiöBl. 1812, nr 51, s. 4. DA 1824, nr 205, s. 10.
-ROT. (†) växten Rubia tinctorum Lin., krapp, vars rot användes ss. färgstoff; jfr FÄRG-ROT. Rudbeck HortBot. 100 (1685). PH 11: 302 (1777).
-RÖDA l. -RÖDT. (-röda 16881698. -rödt 1762) (†) = -ROT. Stiernman Com. 4: 1133 (1688). Rothof 250 (1762).
-TISTEL. den ss. färgväxt använda växten Carthamus tinctorius Lin., färgsafflor; jfr FÄRG-TISTEL. TT 1884, s. 31. AHB 128: 21 (1887).
-YRKE(T).