ÄRTIG ær3tig2, adj. -are. adv. -T.
(vard.) om person, i sht (ung) kvinna: pigg o. attraktiv l. snitsig; äv. om sak. Som korrespondent i Moskva väckte han uppmärksamhet med sin klädelegans och sina ärtigt skrivna artiklar. VeckoJ 1956, nr 13, s. 53. Monica Zetterlund – frigjord, rytmisk, kul, ärtig och med en märklig förmåga att ta in och behärska scenen. Expressen 28/4 1962, s. 26. Hon såg ärtig ut i ljusblå långbyxor och jacka i vitt skinn. Ytterplagg i knallrött och vit keps. SvD 4/5 1969, s. 12. Hyrbilen är en liten ärtig Volkswagen. DN 27/9 1989, s. 23.
