SAOL

publicerad: 2015  

åvägabringa

å·­väga|­bringa [åvä`ga‑ el. å`‑] verb ~de el. ‑bragte, ~t el. ‑bragt • ⟨ngt åld.⟩ bringa till stånd, åstad­komma

Finita former
åvägabringar	presens aktiv
åvägabringas	presens passiv
åvägabringade (åvägabragte)	preteritum aktiv
åvägabringades (åvägabragtes)	preteritum passiv
åvägabringa	imperativ aktiv
Infinita former
att åvägabringa	infinitiv aktiv
att åvägabringas	infinitiv passiv
har/hade åvägabringat (åvägabragt)	supinum aktiv
har/hade åvägabringats (åvägabragts)	supinum passiv
Presens particip
åvägabringande
Perfekt particip
en åvägabringad (åvägabragd) + substantiv
ett åvägabringat (åvägabragt) + substantiv
den/det/de åvägabringade (åvägabragta) + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

åvägabringa åvägabringade äv. åvägabragte, åvägabringat äv. åvägabragt, presens åvägabringar

verb

[å`väg-] äv. [-vä`g-]

● formellt (lyckas) få till stånd visst önsk­värt till­stånd eller dylikt

JFR åstadkomma

åvägabringa något/sats

åvägabringa något

åvägabringa sats

åväga­bringa en borgerlig sam­verkan; åväga­bringa en försoning mellan syskonen

belagt sedan 1758

åvägabringaåvägabringande

Till SO

SAOB

publicerad: 2021  

ÅVÄGABRINGA åvä3ga~briŋ2a, v. -ade, äv. -bragte, -bragt, -bragt (se för övr. BRINGA, v.). vbalsbst. -ANDE. Anm. Ä. språkprov med särskrivningar i tre ord har tolkats ss. osammansatt bringa med framförställd adverbiell bestämning o. hänförts till VÄG, sbst. 1 b α slutet.

Etymologi

[ssg av uttr. å väga (se Å, prep. o. adv.2, o. VÄG, sbst.) o. BRINGA, v.]

(målmedvetet) få (ngt (eftersträvans- l. önskvärt)) att hända l. komma till stånd o. d.; åstadkomma; förr äv. (o. urspr.) med huvudsaklig (l. uteslutande) tanke på igångsättande av sådan handling; äv. med sakligt subj.; jfr BANA, sbst.1 4 c β, TILLVÄGA-BRINGA. En närmare concerterad plan hade .. kunnat åvägabringas med Ryssland. Höpken 2: 505 (1758). Såsom ganska goda tecken till en förbättrad stångjernsberedning, kunna de många olika försök anses, hvilka under de senaste åren blifvit åvägabragte till åstadkommande af en fullkomligare härd-construction. Åkerman Stångj. 23 (1839). (Männen) se kanske resultatet, men endast få af dem uppfatta de detaljer, som åvägabringa det. Idun 1890, s. 119. Nå, en stilla och välgörande revolt inom kvinnovärlden hade ju Fredrika Bremer avsett att åvägabringa, och den uteblev ej heller. VTid 1916, s. 157. Hanna kunde inte tänka sig att ta första steget till att åvägabringa en försoning. Sund LanthSon 379 (1997).

Till SAOB