publicerad: 1922
BRINGA briŋ3a2, v. -ar, bragte brak3te2, bragt brak4t, bragt brak4t; äfv. -ade, -at, -ad (pr. ind. sg. bringar Gyldenhielm Psalt. 439 (1605, 1650: tilbringar) osv. bringer GR 16: 65 (1544), Botin SvSpr. 93 (1777: förebringer). — ipf. ind. bringade (-ede) GR 10: 78 (1535) osv. bringde A. Wollimhaus Vitt. 44 (1667). bragte (bra(c)kte) GR 8: 282 (1533) osv. brachte Svart GI 29 (1561), E. Brander (1754) hos Linné Bref I. 3: 300 (: tilbrachte). — sup. bringat GR 5: 166 (1528) osv. bragt (bra(c)kt) HFinlH 2: 281 (1549) osv. bracht HH XIII. 1: 157 (1564: inbracht), Linné Bref I. 1: 35 (c. 1762); jfr Hof Skrifs. 106 (1753). — p. pf. bringad VgFmT II. 8—9: 188 (1651) osv. bragt (bra(c)kt) GR 10: 147 (1535: forbragte) osv. bracht GR 26: 428 (1556: umbracht), Linné Bref I. 1: 183 (1762: inbracht). bräckt HFinlH 2: 293 (1550). bragd Cygnæus 9: 242 (1868)). vbalsbst. -AN (†, ss. senare ssgsled: ANBRINGAN, TILLBRINGAN m. fl.), -ANDE, -NING (anträffadt bl. ss. senare ssgsled); -ARE (se under afledn.); -ERSKA (se under afledn).
Etymologi
[liksom d. bringe af mnt. bringen, af fsax. bringan, motsv. got. briggan, t. bringen, eng. bring. Formerna bragte (brachte), bragt osv. äro lånade af motsv. mnt. former brachte, gebracht, hvilka (liksom got. brahta, eng. brought) eg. tillhöra ett med bringen parallellt verb med urspr. a i stammen, hvilket föreligger i fsax. brengian, ä. t. brengen]
1) (numera i sht i skriftspr. o. högre stil) föra (ngn l. ngt från l. till ett ställe); föra med sig o. öfverlämna (ngt åt ngn); komma med (ngt); lämna fram; bära l. sätta fram (ngt åt ngn). GR 10: 52 (1535). När Bonden intet har / .. Som han til marknad bringa kan, och torgs. Stiernhielm Fred. 9 (1649). Bringa mig vatn. Serenius (1741). När Valhalls mör kring bordet bringa / de mjödhorn med sitt skum af gull. Tegnér (WB) 5: 44 (1825). Var och en, som har bragt en aldrig så liten sticka till bålet, är närvarande. Lagerlöf Holg. 2: 152 (1907). (†) (Om öfverenskommelse med danskarna kommer till stånd) maa .. noget bætre tilfælle wara at bringa siich (dvs. skaffa sig det som behöfs) then ena aff then andra. GR 1: 185 (1524). — särsk.
a) i vissa uttr. (med hufvudtonen på den adverbiella bestämningen): bringa i boet, i sht om äkta maka l. make: föra med sig i boet (vid äktenskapets ingående). Wallin Vitt. 2: 242 (1806). — bringa i dagen l. i ljuset l. dyl., föra fram l. upp i dagen l. ljuset. Rudbeckius Luther Cat. 137 (1667). En gräfning, som bragte i dagen en stor mängd föremål. Klintberg Gotl. 70 (1909). — bringa i säkcrhet, i säkert förvar, föra till en säker (förvarings)plats. Humbla Landcr. 116 (1740). — (†) bringa till handa, (an)skaffa. (De) bragte Her Götstaff tilhånde mycken krigxröstning. Svart G1 60 (1561). Ekblad 114 (1764). bildl. (jfr d). Dhe (hafva) mycket idkesampt sökt nögachtige skiähl till handa bringa. VDAkt. 1679, nr 56.
b) (numera föga br.) med tanken fäst hufvudsakligen vid den plats hvarifrån ngt föres: hämta (ngt från ett ställe). En art Aloe-träd, som bringes ifrån Indien. Möller (1755; under agallochum). C. F. Dahlgren 1: 64 (1834).
c) allmännare: åstadkomma l. laga l. förorsaka att (ngn l. ngt) kommer (till l. från ett ställe). (Leyonhufvud) hafwer .. bracht Fienden vthur en sin Skantz. NAv. 18/9 1656, nr 2, s. 9. Adam brackte os ur paradiset. Spegel Pass. 10 (c. 1680). En kamel kan icke ens genom Guds allmakt bringas igenom ett nålsöga. Wikner Tank. 85 (1872). — särsk. sjöt. i åtskilliga uttr. som beteckna att ett fartyg manövreras så att ett utanför detsamma beläget föremål kommer i ett visst läge i förh. till fartyget. Montan Segl. 33 (1787). Konow (1887). Två fyrar ”bringas” överens, någon punkt på land ”bringas” i nord. Ekelöf Ordl. (1898). Bringa ett föremål tvärs, styra så, att ett föremål är i rät vinkel mot fartygets långskeppsplan. Stenfelt (1920).
d) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr a). (De nya utgräfningarna i Pompeji) bringa (icke) något synnerligt nytt till det redan kända. Ljunggren Resa 129 (1871). Bringa hjälp. IllMilRevy 1898, s. 132. Bringa till offentligheten, till allmänhetens kännedom. Auerbach (1907). — jfr FRUKT-, HÄLSO-, KRAFT-, LYCKO-, OLYCKS-, VÄLSIGNELSE-BRINGANDE, p. adj., m. fl. — särsk.
α) med afs. på hälsning, hyllning, budskap l. dyl.: framföra, frambära; dels med afs. på hälsning osv. som afsändes (l. tänkes afsänd) från en till en annan gm en tredje: (medföra o.) frambära; dels med afs. på hälsning osv. som icke kommer från ngn annan än den som framför den: ägna (ngn sin hyllning, sitt tack, en skål, ett offer o. d.). (De) brachte honom godh tijdende. Svart G1 29 (1561). De offer du bragte, de faror du lopp, / de stiga som stjernor ur Lethe opp. Tegnér (WB) 2: 26 (1810). En helsning vi dig bringe från våra fäders land. B. E. Malmström 6: 43 (1845). (Vi) bjödo .. kaptenen på middag och bringade honom en tacksamhetsskål. De Geer Minn. 1: 261 (1892).
β) i vissa uttr. med hufvudtonen på den adverbiella best.: bringa (ngt) på det klara, se KLAR. — bringa (ngt) på tal, se TAL. — bringa (ngt) på tapeten, se TAPET. — [efter t. zuwegebringen] (numera föga br.) bringa (ngt) till väga, åvägabringa, åstadkomma; förr äfv.: anskaffa; förr äfv. bringa ngn ngt till väga, skaffa l. ådraga ngn ngt. GR 17: 204 (1545). Kunde i man tilwäga bringa, / Att iagh Pyrami Samtycke finge. Asteropherus 23 (1609). (Hon har genom att äta krita) bracht sigh til wäga een otijdigh och bittigh Dödh. RelCur. 202 (1682). Strinnholm Hist. 4: 29 (1852). — bringa (ngn l. ngt) till världen, skaffa till världen; föda, framföda. Grefvinnan .. har brakt till verden ett dödfödt bran. J. G. Oxenstierna Dagb. 176 (1771). jfr: (Elefanterna) bringa .. hijt till Werldenne mächta små Foster. Kiöping Resa 94 (1667). — bringa (ngn l. ngt) ur (förr äfv. af) vägen, ur världen l. dyl., undanröja, göra slut på. Muræus Arndt 1: 80 (1647). Magnus .. anlade .. nya stämplingar til at bringa ur vägen .. Konung Inge. Dalin Hist. 2: 66 (1750). För att .. få .. den österländska frågan bragt ur världen. GHT 1895, nr 268 A, s. 2. — bringa å bane, se BANA, sbst.1 4 c. — [efter t. etw. über sein herz bringen] (numera knappast br.) bringa (det l. ngt) öfver sitt hjärta, förr äfv. öfver sitt samvete l. sinne, hafva hjärta resp. samvete till ngt; stå ut med ngt; förmå sig till att göra ngt; jfr BRINGA ÖFVER 2. (Han) Sade sig inthet kunne thet öfver sitt hierta bringa, att sådant skulle förtijas. RP 8: 376 (1640). Horn Lefv. 89 (c. 1657). Skulle jag kunna bringa öfver mit samvete, at förråda och bedraga eder? Ehrenadler Tel. 453 (1723). Han .. hade ej kunnat .. bringa öfver sitt hjerta, att resa utan att säga henne farväl. Atterbom FB 196 (1818). A. Quennerstedt i KKD 5: XXVII (1909).
γ) i uttr. bringa klarhet l. ljus i l. öfver ngt, skaffa klarhet i ngt. Polisundersökning torde bringa ljus i saken. SDS 1897, nr 349, s. 3. PT 1904, nr 143 A, s. 3.
δ) i uttr. bringa fördärf, olycka, välsignelse l. dyl. öfver ngn, draga fördärf osv. öfver ngn. Adam .. brachte öfwer alla sina effterkommande synden och syndastraffet. Swedberg Ungd. 511 (1709). 1817 års ProcentareStänder, som bringat värre olycka öfver landet än krig och pest. Tegnér (WB) 4: 275 (1823). Flensburg KyrklTal 351 (c. 1875).
ε) [efter fr. porter une botte à quelqu'un] (†) i uttr. bringa ngn en stöt, tillfoga ngn en stöt. Humbla Landcr. 57 (1740).
ζ) öfvergående i bet.: medföra (ss. en gifven följd); förorsaka (ngn ngt). Hans besök bragte mig mycken glädje. Måtte detta företag bringa Er lycka! Dalin Hist. 2: 260 (1750). Gudsfruktan bringar Guds välsignelse. Tessin Bref 2: 175 (1754). Endast vasallskapet bragte fördelar och ära. Strinnholm Hist. 3: 569 (1848).
η) (†) öfvergående i bet.: frambringa, åstadkomma. (Plantan) blomstras, bringer Frukt, och sprijder Frö. Stiernhielm Arch. B 1 a (1644). Man kunde .. wäl .. en merckeligh mehra profijt aff sitt Land och fasta Ägor bringa. Risingh Landb. 33 (1671).
2) i uttr. med bet.: åstadkomma att ngn l. ngt kommer i l. ur ett tillstånd l. läge l. att ngn gör ngt, försätta i l. ur ett tillstånd, komma l. föranleda ngn att göra ngt l. att tänka l. känna på visst sätt. Bringa ngn i fara, i träldom, i olycka, i elände, i ngns händer l. våld. Bringa ngt i rörelse, i omlopp, i (o)lag, i (o)ordning. Bringa ngn på fall, på obestånd, på fötter, på benen, på bättre tankar. Bringa ngn till ro, till besinning, till förtviflan, till tårar, till tiggarstafven. Bringa ngt till ett lyckligt slut, till öfverensstämmelse med ngt annat. Bringa ngn under oket, under sitt välde. Bringa en fråga under debatt. Bringa ngn ur fattningen, ur koncepterna, ur jämvikten, ur träldomen, ur eländet. Bringa en fråga ur världen. The vela .. bringa jder alla i .. träldom. GR 9: 341 (1534). Han bragte sigh sielff vppå obestond och förderff. Svart G1 72 (1561). Dett är thett endeste medell .. våre påbegynte saker att befordra och till een önschande ände bringe. OxBr. 5: 8 (1612). Danmark .. bragtes nära sin undergång. Odhner Lb. 255 (1869). Blodet .. rusade till hennes ansigte och bragte hennes tinningar att hetta. Hertzberg Canth 2: 54 (1886). — särsk.
a) i uttr. där bestämningen utgöres af ett adv. Bringa ngt l. det långt. Bringa ngn l. ngt l. det så långt att, därhän att; förr äfv. bringa så vidt med ngt att. (Han) brackte oss szå fierre, att wij droge till Gutlandt. GR 8: 282 (1533). Han .. hafver .. och ther medh så vidt brackt, att (osv.). RA 2: 293 (1569). Hinner jag til bli Chapten innan iag dör, så har jag bracht det högt nog. 2 Saml. 10: 105 (i handl. fr. 1685). De brakte .. saken så långt, at Ragnar förlofvade sig med Prinsessan. Lagerbring 1Hist. 1: 153 (1769). Därest han skall bringa det någonvart. Noreen SprStud. 1: 6 (1895). Sedan Franklin bragt det därhän, att han ej vidare behöfde lefva i bekymmer för sin egen utkomst. LfF 1910, s. 136.
b) (†) i uttr. bringa (ngt) större l. mindre o. d., göra (ngt) större osv. Ju kortare man kan bringa talet, ju bättre. Columbus Ordesk. 18 (1678). (Flottan) kunde bringas ännu större. Gustaf III 4: 286 (1790).
c) (numera knappast br.) i uttr. med bet.: gifva ngt en viss form l. dyl. Operan Christina .. är sammanfattad af konungen sielf, men bragt i vers af Kgl. Biblioth. Kiellgren. C. G. Nordin (c. 1785) hos Kellgren BrefClewb. XXIII. Kyrkan (är) .. bragt till den form, som åsyftades af dem, hvilka utförde hennes kor i fransk form. C. R. Nyblom hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 112 (1901).
d) (†) öfvergående i bet.: förvandla l. göra (ngt till ngt). Hiärne Förb. 18 (1706). (Örterna) bringas till Sallvor, medelst kokande i osalltat smör. Artedi (1729) hos Lönnberg Artedi 53. Hon (dvs. Semiramis) sig och Babylon til verldens under brackt. Nordenflycht Fruent. 47 (1761). Genberg VSkr. 2: 30 (1872).
e) öfvergående i bet.: förmå l. tvinga l. få (ngn till ngt l. till att göra ngt). Bringa ngn till lydnad, till tystnad, till undergifvenhet. Bringa ngn att l. till att göra ngt. Han .. (har) dhe rebelliske böndher .. omsidher till hörsamheet bracht. OxBr. 5: 16 (1612). Nekar .. (förföraren) til Löftet (om äktenskap), och icke kan bringas til Förening, tå förwijses han til werldzlig Rätt. Kyrkol. 15: 14 (1686). Han nekade och bragtes att med ed bekräfta sitt nekande. Malmström Hist. 3: 238 (1870).
3) [efter t. ums leben, um den hals bringen] i uttr. bringa ngn om ngt, beröfva ngn ngt; numera bl. i uttr. bringa ngn om lifvet l. (numera bl. ngn gg i historisk stil) om halsen, taga lifvet af ngn, döda ngn; jfr BRINGA OM. I Haffuen .. bringatt them om Halszen. GR 5: 166 (1528). The ogudhachtighe bringa sigh sielffue om lijffuet. Tob. 12: 10 (Bib. 1541). Påfwens .. högsta Ijdh är, at bringa Folcket om theras Penningar. Schroderus Os. 2: 121 (1635). Flicka, du bringar mig om förståndet! Carlén Köpm. 2: 147 (1860). Snoilsky 4: 48 (1887).
4) (†) tillbringa. Kumblæus AHult E 1 b (1664). Under så mycken ombytlighet brakte han 4 år på utrikes bottn. SvMerc. V. 3: 35 (i handl. fr. 1759). G. F. Gyllenborg Vitt. 2: 138 (1795).
Särskilda förbindelser. [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t.]
1) till 1, i uttr. bringa ngt af ngn l. bringa ngn ngt af, åstadkomma att ngn blir af med ngt, beröfva ngn ngt; tilltvinga sig ngt af ngn. RARP 9: 347 (1664). Att bringa mig ähra och lijff af. VDAkt. 1685, nr 210. Hagberg Shaksp. 3: 59 (1848).
2) i uttr. bringa (ngt) af sig, afkasta; jfr BRINGA, v. 1 d. Nehrman InlJurCiv. 109 (1729). Allvarden bringar nu föga af sig annat gräs än .. Festuca. Linné Ol. 92 (1745). —
2) (†) till 1: sätta l. taga på sig (ngt). (Fågeln) bringar / An de rika galakläder. Dahlgren Calderon 6 (1858).
3) (numera bl. ngn gg i vers) till 1: sätta l. placera (ngt ngnstädes), anbringa. Johansson Noraskog 1: 120 (i handl. fr. 1785). Tegnér (WB) 5: 122 (1820).
4) (†) till 1 d: skänka l. tillfoga (ngn ngt). Han skulle bringe oss någett ondh an. GR 11: 348 (1537). Palmcron SundhSp. 137 (1642).
5) (†) till 1 d α: framföra, framställa, komma fram med. Wivallius Dikt. 55 (1630). (Han) brackte förslaget an. Nordberg C12 1: 580 (1740). Envallsson Bob. 10 (1788). —
BRINGA DÄRIGENOM [jfr t. durchbringen] (†) fullborda. När jag en tijdh mitt studium juris därigenom bracht, ärnar jag at taga emot här i staden ett lijtet officium. 2Saml. 10: 73 (cit. fr. 1677). —
BRINGA FORT. (†) till 2: bringa (ngt) vidare, få (en blomma l. dyl.) att trifvas o. ta sig. Jag har nu fått lefvande Thebuskar; få se om jag kan bringa dem fort. Linné Bref I. 3: 297 (1763).
1) till 1: föra (ngn l. ngt) framåt l. fram till bestämmelseorten. (De) brakte .. bytet fram (till bestämmelseorten). KKD 6: 102 (1708). Wikner Vitt. 42 (1869). särsk. i uttr. bringa fram i (dags)ljuset; särsk. bildl.; jfr BRINGA, v. 1 a. Svart G1 145 (1561). Heinrich (1814).
3) till 1, refl.: taga sig fram. (Prästen kunde) omöjeligen .. för Sniödrefwor .. bringa sig fram och åter emellan kyrkiorne. VDAkt. 1710, nr 74. Celsius G1 1: 60 (1746). bildl.: skaffa sig fram i världen; jfr BRINGA, v. 2, BRINGA SIG IGENOM, BRINGA UPP 5. SedolärMercur. 3: nr 12, s. 7 (1731). Celsius G1 2: 91 (1753).
4) till 1 c: åstadkomma att ngt kommer fram, skaffa fram, locka fram; äfv. mer l. mindre bildl. Palmcron SundhSp. 58 (1642). O, .. kunde ni bringa fram mildrande tårar i dessa bränntorra ögonglober! Nyblom Twain 1: 86 (1873).
6) (†) till 1 d (α): framföra, komma fram med (ett påstående l. dyl.). I .. haffva hafft nu 2 åhrs tidh att bringa fram edra skääl deremott om i några haffva hafft. Rudbeck Bref 10 (1662). Lagerbring 1Hist. 2: 340 (1773).
7) frambringa, producera; jfr BRINGA, v. 1 d η. Swedenborg RebNat. 3: 305 (1718). Hagberg Shaksp. 4: 7 (1848).
8) (†) till 4: tillbringa, framlefva. Jag så hafver bracht min tid i verlden fram. Kolmodin QvSp. 1: 11 (1732).
BRINGA FÖRE. (†) till 1 d α: förebringa, framställa (ngt för ngn). Man kan fuller tänkia att thet inthet bringas alt Öfwerheeten före på bästa sättet. RARP 6: 123 (1657). Nordberg C12 2: 366 (1740). jfr FÖREBRINGA. —
BRINGA HÄN. (†) till 4: tillbringa, framlefva. Måst icke den, som sig til dygd vill gifva, / Sin lijffztijd bringa hän med stort besvär. Rosenfeldt Vitt. 232 (c. 1700). —
1) till 1: föra samman; samla (ihop); äfv. = BRINGA UPP 2. RA 1: 401 (1544). Man .. kunde (icke) så snart bringa den Summan tilhopa. Nordberg C12 1: 61 (1740).
2) (†) med afs. på ledningar l. vattendrag o. d.: förena. 1 1/2 mijhl från staden bringas (vattenrören) ihoop i een dam. KKD 5: 274 (1711).
3) (†) bildl.: hetsa (ngn) ihop (med ngn annan). Bringa the Engelska ihop med franssosen till att föra krig. Ekeblad Bref 1: 87 (1651; rättadt efter hskr.). —
1) till 1. Sönderslå (silfverklenoderna), och låta bringa in på myntet. Svart G1 81 (1561). Fira nu ned storseglet och bringa in bommen. Oxenstierna Vanderdecken 49 (1865). särsk. (†) bildl. till 1 d α. Tiender, hvilke hemligen bracktes in. Nordberg C12 2: 370 (1740).
2) (mindre br.) inbringa, rendera, afkasta. (Fiskerier) bringa in mycken Nytto. Risingh Landb. 90 (1671). Meurman (1846). (†) i uttr. bringa ngt in igen, åter inbringa (hvad som tidigare förlorats). RP 8: 359 (1640).
3) till 2. (Kellgren) försvarade .. den franska smakens grundfordringar .. med en .. skärpa, som ibland .. bragte honom in i flera litterära fejder. L. Stavenow i SvH 8: 70 (1904). —
1) (numera mindre br.) till 1: föra ned; tvinga ned. Weise 1: 206 (1769). Lars .. gjorde en ringa ansträngning, för att bringa ned gubbens händer. Rydberg Vap. 322 (1891).
2) bildl. med afs. på summa l. antal l. dyl.: nedbringa, göra mindre l. lägre, minska, sänka. LfF 1897, s. 216. Vattenvägarna bringa ned transportkostnaderna. Auerbach (1907).
3) (†) till 2; motsatt BRINGA UPP 5. (De) hafva .. ifrån välmåga bragt sig neder till fattigdom och usselhet. VDAkt. 1792, nr 89. —
BRINGA OM. [efter t. umbringen] (†) bringa (ngn) om lifvet, döda; tillintetgöra, ödelägga (ngn l. ngt); äfv. refl.; jfr BRINGA, v. 3. Han brachte vm .. Kong:e M:ttz skipp. HH XIII. 1: 313 (1567). (Att) sielf sig bringa om. 2Saml. 1: 127 (i handl. fr. c. 1669). Almqvist Törnr. 1: 62 (1839). jfr OMBRINGA. —
1) till 1, = BRINGA IHOP 1. Han bringade tilsamman een wäldigh Krijgszmacht. Schroderus Os. 2: 556 (1635). Dahlberg Lefn. 73 (c. 1755; uppl. 1911).
2) (†) = BRINGA IHOP 2. Carolus Magnus (hade) i Sinnet, medh genomgrafwande at bringa bådhe Elfwerna, Donaw och Rein, tilsamman. Schroderus Os. 2: 474 (1635).
3) (†) bildl., = BRINGA IHOP 3; särsk. i uttr. bringa (ngra) tillsammans i håret, få (ngra) i lufven på hvarandra. GR 8: 266 (1533). Därs. 27: 158 (1557). —
BRINGA SIG IGENOM. (†) klara sig igenom (svårigheter l. dyl.); särsk. abs.: slå sig igenom, klara sig; jfr BRINGA, v. 2, BRINGA FRAM 3 slutet, BRINGA UPP 5. OxBr. 8: 403 (1643). (Han har) bragt sig .. igenom alla de grufweliga swårigheter, som i förleden wintras honom mötte. Loenbom Stenbock 2: 274 (i handl. fr. 1710). Hjelt Medicinalv. 2: 574 (i handl. fr. 1765). —
BRINGA TILL. (†)
1) till 1, i uttr. bringa till sig (ngt), draga till sig, skaffa sig (ngt). Rudbeckius Luther Cat. 98 (1667). Dähnert 29 (1746).
2) till 4: tillbringa. En sådan som inte .. bringer tidhen till medh fåfenge disputationer. HT 1909, s. 172 (i handl. fr. 1633). Nordenflycht QT 1746—47, s. 53.
3) [efter eng. bring to] sjöt. förmå (ett fartyg) att stanna. Man lossade ett par skarpa skott för att bringa Spanjoren till. Agrell Maroco 2: 258 (1799, 1807). —
BRINGA TILLBAKA10 040, äfv. 032.
1) (numera bl. i högre stil) till 1. Melin Prins. 35 (1885). bildl. till 1 d α. Sielf gick han ut .. och recognoscerade fiendens mackt, bringandes den efterrättelsen tilbaka, at de höllo sig stilla. Nordberg C12 1: 309 (1740).
2) till 2. Serenius (1741). Man var .. åter bragt tillbaka till landslagens ståndpunkt. Hildebrand Statsförf. 85 (1896). —
BRINGA UNDER SIG10 40 0. till 2: bringa (ngn l. ngt) under sitt välde l. herradöme. Ludvigsson Norman 21 (c. 1550).
1) till 1. Franzén Skald. 1: 40 (1824). De samlingar (af fornsaker), man brakt upp ur bottenslammet. SvPomolFÅ 1905, s. 41. särsk. sjöt. åstadkomma att (ett fartyg) kommer upp i vinden; äfv. refl. Loenbom Stenbock 3: 322 (i handl. fr. 1712). Bringa (ett fartyg upp i vinden, brassa till bidevind). Jungberg (1873).
2) anskaffa, få ihop, uppbringa (en summa penningar, ett antal osv.); jfr BRINGA IHOP 1, BRINGA SAMMAN 1. A. Oxenstierna 2: 201 (1614). Det .. (var) svårt att bringa upp en handfull trupper. PT 1902, nr 77 A, s. 3.
3) (†) uppföra (en byggnad l. dyl.); åstadkomma, anlägga (en inrättning l. dyl.); jfr BRINGA, v. 2. Att bringa .. Een ny steenkyrckia upp. VDAkt. 1682, s. 134. Bergs-Collegium har brackt up åtskillige Manufacturvärck. 2RARP 2: 303 (1723).
4) till 2: åstadkomma att (ngt) når en viss höjd l. storlek l. grad af fulländning l. dyl., drifva upp. Kling Spect. Eee 2 a (1735). Flottan .. bragtes upp till ett antal af 46 fartyg. Fryxell Ber. 7: 272 (1838). Det 15:de århundradet .. bringade .. gjutkonsten någorlunda upp till sin forna höjd. TT 1872, s. 106.
5) till 2, med personobj.: åstadkomma att (ngn) kommer sig upp, hjälpa (ngn) upp (till välstånd l. anseende l. dyl.); numera nästan bl. ngn gg refl.: arbeta sig upp (till välstånd, högre samhällsställning l. dyl.), äfv. abs.: (gm egen ansträngning) komma sig upp (i världen); jfr BRINGA FRAM 3 slutet, BRINGA SIG IGENOM. RP 8: 127 (1640). Bringa sig up i verlden. Bælter Chr. 173 (1743, 1748). (De) brackte sig up til lieutenanter och capitainer. Dahlberg Lefn. 8 (c. 1755; uppl. 1911). Han har bragt .. mig upp till välstånd. Moberg Gr. 290 (1815).
BRINGA UPPÅ. (†) till 1 d: ådraga, åsamka (ngn ngt, t. ex. en olycka, ett krig osv.). GR 9: 314 (1534). Hon hafwer bracht mig ther med thenna olyckona och nesan vppå. Swedberg Cat. 102 (1709). —
1) (numera föga br.) till 1. OxBr. 10: 193 (1617). (Svartkonstnären) bragte .. (den sjuke) vt på Fältet. Lagerström Bunyan 3: 35 (1744).
2) (†) till 1 d: sprida ut (ett rykte l. dyl.). Ekeblad Bref 1: 286 (1653). Han (har) .. bragt ut, att vi ha lofvat honom hjälpa värfva. Därs. 389 (1655). 2RARP 4: 283 (1727).
3) utbringa (en skål, ett lefve l. dyl.); jfr BRINGA, v. 1 d α. Han bragte ut ett lefve för brudparet.
4) (†) till 2, i uttr. bringa ngn så ut att, försätta ngn i den (olyckliga) situationen att osv. GR 9: 172 (1534). —
BRINGA ÅSTAD10 04. (numera bl. ngn gg ålderdomligt) åstadkomma; gifva upphof åt. GR 8: 241 (1533). Synden bragte åstad döden. Franzén Pred. 3: 112 (1843). Gellerstedt Hemtr. 26 (1905). jfr ÅSTADBRINGA. —
BRINGA ÖFVER10 40. jfr ÖFVERBRINGA. till 2: föra (ngn) öfver (från ett tillstånd till ett annat). Wikner Lifsfr. 1: 281 (1868). —
BRINGA ÖFVER SIG. (†) i uttr. bringa öfver sig att göra ngt, förmå sig till att göra ngt. Bælter Chr. 177 (1743, 1748).
Afledn.: BRINGARE, i bet. 1 m.||ig. (l. r.), i bet. 2 r. l. m.
1) person (l. djur) som bringar ngt; i sht till 1 d α; ss. enkelt ord nästan bl. i förb. med bestämning som angifver det som bringas. Rätt nu bringaren fluidum frambringar. Bellman SkrNS 2: 244 (1792). Bringare jag är af goda budskap. Lidforss Balaguer 14 (1894). Hackspetten .. var en bringare af gudafödan. Fatab. 1908, s. 91. jfr DÖDS-, KULTUR-, LJUS-, ÖFVER-BRINGARE m. fl.
2) (i sht i södra Sv., bygdemålsfärgadt) tillbringare, kanna. 1 mindre bringare af porcelain. BoupptVäxiö 1872. Norlind Hell 1: 164 (1912). —
BRINGERSKA, f. (l. r.) jfr BRINGARE 1; ss. enkelt ord bl. ngn gg i förb. med bestämning som angifver det som bringas. (Dufvan) ansågs .. såsom en bringerska .. af den föda som medför gudomliga egenskaper. Fatab. 1908, s. 89.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content