SAOL

publicerad: 2015  

agnosticism

a·­gnost·­ic·­ism [‑is´m] substantiv ~en • en upp­fattning som hävdar att kunskap om Guds existens inte är möjlig

Singular
en agnosticism	obestämd form
en agnosticisms	obestämd form genitiv
agnosticismen	bestämd form
agnosticismens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

agnosticism agnosticismen

a·gnost·ic·ism·en

substantiv

agnosticis´m [ag-]

● en filosofisk riktning som förnekar att kunskap om till­varons yttersta grunder är möjlig särsk. kunskap om Guds existens

belagt sedan 1888; till grek. ag´nostos 'okänd', till a- 'ej' och gno´sis 'kunskap'; jfr ur­sprung till gnosis

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

AGNOSTICISM ag1nostisis4m l. agnos1-, r.; best. -en.

Etymologi

[af eng. agnosticism, af eng. agnostic (se under AGNOSTIKER)]

filos. eg.: åsikt, enl. hvilken man (på ett visst område) icke kan veta ngt; vanl.: åsikt, enl. hvilken man icke kan veta ngt rörande det öfversinnliga. Quennerstedt En agnostiker 11 (1888). (Han) skattar åt den nu så gängse ”agnosticismen” och skjuter undan de allvarligare religiösa frågorna såsom tillhörande en ”terra incognita”. Wirsén i PT 1892, nr 192, s. 3. Schéele i NF 19: 106 (1895).

Till SAOB