SAOL
publicerad: 2015
arvtagare
arv|tag·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑tagarna 1arv 1 ta
Singular | |
---|---|
en arvtagare | obestämd form |
en arvtagares | obestämd form genitiv |
arvtagaren | bestämd form |
arvtagarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
arvtagare | obestämd form |
arvtagares | obestämd form genitiv |
arvtagarna | bestämd form |
arvtagarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
arvtagare
arvtagaren, plural arvtagare, bestämd plural arvtagarna
arv|tag·ar·en
substantiv
●
person som är berättigad till visst
arv
arvtagare (till något)
arvtagaren till ketchupimperiet
○
äv. allmännare, särskilt om personer som för en tradition eller dylikt vidare
Maos arvtagare gjorde upp med kulturrevolutionen
belagt sedan slutet av 1500-talet;
jfr fornsvenska arftaki 'arvtagare, arvinge'