SAOL

publicerad: 2015  

beräknande

be·­räkn·­ande oböjligt adjektiv • som handlar med själviskt syfte

Positiv
en/ett/den/det/de beräknande + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

beräknande ingen böjning

be·räkn·ande

adjektiv

berä´knande

● som in­riktar sitt handlande en­sidigt på att upp­nå egna för­delar

en beräknande upp­komling; en vacker men beräknande kvinna

belagt sedan 1838

Till SO

SAOB

publicerad: 1904  

BERÄKNANDE berä4knande, i Sveal. äfv. 0302 (ber`äknande Almqvist), p. pr. (af BERÄKNA 2) ss. adj.

Etymologi

[jfr d. beregnende, t. berechnend]

som beräknar l. som vittnar om förmåga att beräkna (möjliga eventualiteter); i sht i klandrande bem.: som egoistiskt beräknar hvad som kan vara fördelaktigt för honom själf, som har blott egen fördel i sikte. Dalin Fr.-sv. lex. (1842, under calculateur). En lågt beräknande egennytta. Hwasser V. skr. 2: 297 (c. 1850). Jag skall aldrig bli en kall, beräknande, feg och krypande usling. Rydberg Frib. 259 (1857, 1866). Tschuktscherna äro .. sluga och beräknande handelsmän, vana att tillvarataga sin egen fördel. Nordenskiöld Vega 1: 424 (1880). Karl (V) var lika slug och beräknande som Frans (I) sorglös och obetänksam. Pallin Nya t. 16 (1882, 1887). En hjärtlös, beräknande qvinna. Wirsén i VL 1899, nr 114, s. 2. (Sverres) ovanligt klara och kallt beräknande förstånd. Cederschiöld Sverre 37 (1901).

Till SAOB