SAOL

publicerad: 2015  
berättiga
be·­rätt·­iga verb ~de ~t • ge formell el. moralisk rätt
Finita former
berättigarpresens aktiv
berättigaspresens passiv
berättigadepreteritum aktiv
berättigadespreteritum passiv
berättigaimperativ aktiv
Infinita former
att berättigainfinitiv aktiv
att berättigasinfinitiv passiv
har/hade berättigatsupinum aktiv
har/hade berättigatssupinum passiv
Presens particip
berättigande
Perfekt particip
en berättigad + substantiv
ett berättigat + substantiv
den/det/de berättigade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
berättiga berättigade berättigat
verb
berätt´iga
● ge rättighet av mer el. mindre juridiskt slag
JFR auktorisera, bemyndiga
berättiga något
berättiga (någon) till något/att+verb
berättiga (någon) till något
berättiga (någon) till att+verb
berättiga någon att+verb
ett elev­kort som berättigar till övnings­körning
○ äv. i fråga om moralisk el. intellektuell rättighet rättfärdiga
det vi hit­tills vet berättigar inte till några bestämda slut­satser
belagt sedan 1734; efter tyska berechtigen med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1rätt!!
berättigaberättigande
Till SO

SAOB

publicerad: 1904  
BERÄTTIGA berät4iga, i Sveal. äfv. 0302 (berä´ttiga Weste; ber`ättiga Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.).
Etymologi
[liksom d. berettige efter t. berechtigen; se BE- II 1 d o. RÄTT, sbst.]
(i sht i skriftspr.)
1) gifva l. meddela l. medföra rätt l. rättighet l. befogenhet (till ngt l. att göra ngt). Serenius (1734, under intitle). Hvem har berättigat honom til det? Sahlstedt (1773). Stockholms uppbyggande kunde hafva berättigat Birger, att hvila på de lagrar han redan förvärfvat. Lehnberg i 1 SAH 2: 156 (1787, 1802). Ett sådant förord synes .. ingalunda berättiga honom (dvs. förf.) till alla de oriktiga uppgifter .. som denna del af hans arbete .. innehåller. Leopold 5: 304 (1804?). Ingen rang berättigar till ohöflighet. Tegnér 6: 419 (1818). Detta berättigar mig att fråga, hvarföre ... Dalin (1850). Lagen berättigar mig att göra det. Därs. I själfva verket finnes i vår bibeltext intet, som berättigar till en sådan uppfattning. E. H. Tegnér i UVTF 12: 99 (1875). Sedan Kongl. Maj:t .. berättigat staden att .. inlösa ett .. område om 53,898 ar. PT 1902, nr 175, s. 4.
2) göra att (ngt) är berättigadt (se BERÄTTIGAD 2) l. befogadt; rättfärdiga. Ett våld tyckes endast qvitta ett våld: en grymhet tyckes endast berättiga en grymhet. Thorild 3: 192 (1792). Dock kan icke nekas, att omständigheterna i viss mån berättigat allvarsammare farhågor. SD(L) 1901, nr 527, s. 2. AB(L) 1904, nr 24, s. 2.
Till SAOB