publicerad: 2021  
1rätt neutrum rätt, bestämd form och plural rätta; i vissa stelnade uttryck används rättan
adjektiv
som är som det ska vara
MOTSATS felaktig JFR korrekt, riktig 1
rättvänd
hitta den rätte arvingen
spec. som stämmer med verkliga förhållanden eller dylikt
hitta den rätta lösningen; rätt svar på den tredje frågan var Sydney
äv. försvagat som passar väl för visst ända­mål
hitta rätt sko­storlek; äta rätt kost; rätt man på rätt plats; av­vakta det rätta till­fället; du är på rätt väg; finna de rätta orden; gå på rätt sida av vägen; jag kan inte hitta rätt nyckel; ett ord i rättan tid
spec. om moraliskt riktigt handlande
det var rätt av dig att berätta hela sanningen; det är inte rätt att hon ska sitta ensam när alla andra firar
det är rätt åt någon någon har sig själv att skyllahon drog katten i svansen så det var rätt åt henne att hon blev riven
inte en siffra rätt se siffra
inte vara mer än rätt se mer
kalla/nämna något vid sitt/dess rätta namn se namn
komma på rätt köl se köl
rätt ska vara rätt ur­sprungligen biblisktreglerna bör under alla om­ständigheter följasrätt ska vara rätt – du ska ha sju kronor till­baka i växel
satsa på rätt häst se häst
träffa den rätte/rätta träffa den stora kärlekenhan var trött på att vara singel och drömde om att träffa den rätta
vara av den rätta ullen se ull
vara (inne) på rätt spår se spår
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Valbo, Gästrikland); runform ritaR (plur.), fornsvenska rätter, räter; av samma urspr. som rät
2rätt
adverb
1 ibland i konstruktioner med det betydelse­tomma adverbet i någor­lunda hög grad
han är rätt gammal; hon sjunger rätt bra; det var rätt så trevligt på bjudningen; det var rätt många som inte kom
det står inte rätt till med någon/något det är något som inte är bra med någon/någotdet står inte rätt till med honom – han har varit tyst och in­bunden i flera veckor
belagt sedan ca 1675; fornsvenska rät 'rakt; sant; rätteligen'
2 utan någon felaktighet
MOTSATS 2fel 2
klockan går rätt; han träffade rätt på tavlan; om jag minns rätt så var det 1992
spec. med moralisk inne­börd
tillsättningen av tjänsten gick inte rätt till
inte vara rätt navlad se navla
miss­förstå mig rätt! se missförstå
rätt och slätt baravid konstaterande av faktum eller dylikt: tavlan heter rätt och slätt "Självporträtt"
rättare sagt ut­tryckt med en korrektare formuleringsnart har han släckt sin sista brand, eller rättare sagt, gjort sin sista brand­inspektion
belagt sedan 800–900-talet (runristad järnring, Forsa, Hälsingland (Åhlén)); runform rit
3 i en (tänkt) bana som ut­görs av en rak linje
de föll rätt ner i av­grunden; bilen åkte rätt in i stolpen; hon såg honom rätt i ögonen
äv. som förstärkande ut­tryck med mindre ton­vikt på riktningen
han blev blöt rätt igenom kläderna; de hamnade rätt på en ovärderlig skatt
rätt upp och ner 1lod­rättde ljusa kalk­stens­klipporna reser sig rätt upp och ner från stranden 2utan om­svephan erkände rätt upp och ner att han hade spetsat kaffet med amfetamin
belagt sedan ca 1450 Heliga Birgittas uppenbarelser
4 i vissa ut­tryck plötsligt
JFR bäst
rätt som det var hördes ett skrik; rätt vad det var kom en hund springande; rätt vad vi gick där började det regna
belagt sedan 1762
5 i vissa ut­tryck och mer el. mindre i substantivisk an­vändning reda
jag måste leta rätt på mina an­teckningar från mötet
belagt sedan 1712
3rätt rätten rätter, efter preposition ibland rätta
rätt·en
substantiv
1 vanligen obestämd form sing.; i vissa ut­tryck det att ha den riktiga upp­fattningen om något
MOTSATS 1fel 2
(ha) rätt (i något)
få rätt; hon har nästan all­tid rätt; att ta tåg tar kortast tid, det har du rätt i; opponenten vid doktors­disputationen fram­höll med rätt(a) att materialet var för litet för att tillåta säkra slut­satser
med rätt eller orätt det må vara motiverat eller intehan kommer inte att vinna valet efter­som han med rätt eller orätt an­ses vara osympatisk
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska rätter 'rättighet; lag; dom­stol; straff'; nord. ord, mot­svarande tyska Recht, engelska right; jfr ur­sprung till rät
2 knappast plur. rättighet av juridisk el. moralisk natur
allemansrätt; rösträtt; strejkrätt; upphovsrätt; yttranderätt; äganderätt
rätt (till någon/något)
rätt (till någon)
rätt (till något)
rätt (att+verb)
kräva sin rätt; ha rätt till studie­lån; rätten till arbete; han var i sin fulla rätt att försvara sig; den an­klagade har laglig rätt till en advokat; man har rätt att fordra en bättre service när man har betalat så mycket
äv. om makt eller dylikt som upp­kommer ur visst förhållande
med ålderns rätt; den starkares rätt
all rätt i världen full rättighetdu har all rätt i världen att vara stolt över din in­sats; hon hade all rätt i världen att vara sur på honom
komma till sin rätt kunna ut­veckla sin förmåga på rimligt sättlåten kräver många lyssningar för att komma till sin rätt
med all rätt helt rätt­mätigtde trogna supportrar som kom såg med all rätt ledsna ut efter den första perioden
ta ut sin rätt göra sig (negativt) gällandetröttheten tog ut sin rätt och han somnade redan klockan åtta på kvällen
belagt sedan 800–900-talet (runristad järnring, Forsa, Hälsingland (Åhlén)); runform rit
3 knappast plur. samman­fattningen av de (juridiska) principer som ut­trycker vad som är olovligt och lovligt beteende i visst sam­hälle etc.; huvud­sakligen (men inte ute­slutande) samlade i lagar och förordningar
rättsnorm; rättspraxis; rättstrygghet; rättsuppfattning; folkrätt; naturrätt
romersk rätt; enligt gällande rätt får man inte ...
äv. om sådant system in­om visst om­råde i sammansättn.
äv. rättvisa
gudomlig rätt; skilja mellan rätt och orätt
göra rätt för sig ut­föra rimlig mot­prestationmånga handlare är villiga att göra rätt för sig om kunden reklamerar en vara
låta nåd gå före rätt se nåd
belagt sedan 800–900-talet (runristad järnring, Forsa, Hälsingland (Åhlén)); runform riti (dat., i sammansättn.)
4 vanligen i sammansättn. och vissa ut­tryck; ibland i formenrätta domstol
stå in­för rätta; ställas in­för rätta; in­ställa sig in­för rätten; fallet ska upp i rätten nästa vecka; målet bör prövas in­för högre rätt; rätten betraktade brottet som grovt
äv. med ton­vikt på förhandlingarna el. den konkreta församlingen
vittna i rätten; rätten ajournerade sig
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen
5 viss typ av tillagad mat som ensam kan ut­göra (huvudbeståndsdel i) en mål­tid vanligen inne­hållande flera sorters födo­ämnen
efterrätt; förrätt; huvudrätt; kötträtt; pastarätt; varmrätt
en lättlagad rätt; vegetariska rätter på jul­bordet; mid­dagen består av tre rätter
dagens rätt billig restaurang­rätt som serveras mitt på dagende gick till kvarters­krogen och tog var sin dagens rätt
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska rätter; efter lågtyska richte med samma betydelse; nära besläktat med rät; jfr ur­sprung till anrätta