SAOL

publicerad: 2015  
birgittinnunna
birgitt·­in|­nunna hellre än birgitt·­in·­er|­nunna substantiv ~n ‑nunnor birgittin nunna 1
Singular
en birgittinnunna (en birgittinernunna)obestämd form
en birgittinnunnas (en birgittinernunnas)obestämd form genitiv
birgittinnunnan (birgittinernunnan)bestämd form
birgittinnunnans (birgittinernunnans)bestämd form genitiv
Plural
birgittinnunnor (birgittinernunnor)obestämd form
birgittinnunnors (birgittinernunnors)obestämd form genitiv
birgittinnunnorna (birgittinernunnorna)bestämd form
birgittinnunnornas (birgittinernunnornas)bestämd form genitiv

SO

SAOB

publicerad: 1911  
BIRGITTINER bir1giti4ner, äfv. bir1ji-, stundom BRIGITTINER brig1i-, äfv. brij1i-; best. -n; pl. =; äfv. BIRGITTIN bir1giti4n, äfv. bir1ji-, stundom BRIGITTIN brig1i-, äfv. brij1i-; best. -en; pl. -er; m.||ig.
Ordformer
(birg- Odhner Lärob. 111 (1869, 1886; i ssgr) osv. — brig- Botin Utk. 309 (1761), Reuterdahl Sv. kyrk. hist. III. 2: 230 (1863; i ssg) m. fl.)
Etymologi
[bildadt till BIRGITTA efter mönstret af AUGUSTINER, BENEDIKTINER m. fl.]
munk l. nunna tillhörande den klosterorden som stiftats af o. uppkallats efter den heliga Birgitta; jfr BIRGITTINER-BRODER, -MUNK, -NUNNA, -SYSTER. Här i Sverige hade Brigittinerne allenast tvänne kloster, ett i Vadstena och ett i Nådendal halfannan mil ifrån Åbo, bägge för Munkar och Nunnor tillika. Botin Utk. 309 (1761). En Birgittiners (Peder Månssons) .. bearbetningar af utländska skrifter i läkekonst, bergsbruk, sjörätt, stridskonst m. m. Hollander Sv. underv. hist. 1: 86 (1884). Nunnorna, särskildt birgittinerna, voro litterärt intresserade. H. Levin i Läsn. f. folket 1904, s. 262.
Ssgr: BIRGITTINER-, stundom BRIGITTINER-1030~, äfv. BIRGITTIN-, stundom BRIGITTIN-BRODER103~20. birgittinermunk. Brigittinerbrodren, som offrade sitt lif i lågorna .. för att derur rädda den heliga jungfruns bild. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. II. 2: 559 (1850). 2 NF 3: 457 (1904: birgittinbröder).
-DANSKA~20. språkv. danskt språk sådant detsamma på 1400-talet under svensk påverkan (från moderklostret i Vadstena) skrefs i birgittinerklostren i Danmark; jfr -SPRÅK(ET). Det blandningsspråk, som förekommer i den s. k. birgittinerdanskan och birgittinernorskan. H. Hildebrand i Sv:s hist. 2: 354 (1905).
-DRÄKT~2. I brigittinerdrägt /, (står) .. Den fromma syster Elin, sista nunnan / I Nådendal. Topelius Sång. 187 (1884, 1889).
-KLOSTER~20. Lagerbring 1 Hist. 3: 660 (1776: Brigittin-). Hildebrand Medelt. 3: 1064 (1903: birgittiner-).
-MUNK~2. NF 19: 865 (1896: birgittin-). H. Hildebrand i 3 SAH 19: 327 (1906: birgittiner-).
-NORSKA~20. språkv. norskt språk sådant detsamma på 1400-talet under svensk påverkan (från moderklostret i Vadstena) skrefs i birgittinerklostren i Norge; jfr -SPRÅK(ET). G. E. Klemming (1862) i Birg. upp. 4: 423 (: Birgittin-). H. Hildebrand i Sv:s hist. 2: 354 (1905; se under -DANSKA).
-NUNNA~20. Eurén Kotzebue Skämts. skr. 187 (1796: brigittiner-). Från birgittinernunnorna härstammar den i Vadstena särskildt ännu i dag fortlefvande knyplingskonsten. H. Levin i Läsn. f. folket 1904, s. 262.
-ORDEN ~20. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. II. 2: 519 (1850: Brigittiner-). Birgittinorden .. hette (egentligen) Vår Frälsares orden. H. Levin i Läsn. f. folket 1904, s. 173. Studier i Vadstena klosters och birgittinordens historia intill midten af 1400-talet. Höjer (1905; boktitel).
-REGEL(N)~20. Brigittinerregeln, sådan den af Brigitta blifvit uppgifven och af påfvar fastställd. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. III. 2: 229 (1863). Hildebrand Medelt. 3: 1063 (1903: birgittiner-).
-RITUAL(EN)~102, resp. 103~002. ritual(en) för den dagliga gudstjänsten i ett birgittinerkloster. R. Geete i Jungfru Marie örtagård III (1895: Birgittin-).
-SPRÅK(ET)~2. [jfr d. brigittinersproget (se K. J. Lyngby i Tidskr. f. philol. 5: 96 (1893); jfr G. Stephens i Herr Ivan Lejon-Riddaren XCV (1849: lingua brigittina))] benämning på det blandspråk som förekommer i dan. o. nor. skrifter från 1400-talet hvilka utgöra dan. o. nor. birgittiners på svecismer rika öfversättningar från sv. original l. sv. birgittiners försök att skrifva dan. o. nor.; jfr -DANSKA, -NORSKA, -SVENSKA. Inflytandet från de svenska Birgittinerklostren gaf i Norges och Danmarks kloster af samma orden upphof åt det s. k. Birgittiner-språket, ett i literaturen mötande blandningsspråk af svenska och norska samt af svenska och danska. Kock Fsv. ljudl. 532 (1886). Schück Sv. lit.-h. 1: 170 (1886).
-SVENSKA~20. = -SPRÅK. Cederschiöld Skriftspr. 28 (1897, 1902). 2 NF (1904: birgittin-).
-SYSTER~20. birgittinernunna.