SAOL

publicerad: 2015  

bulgariska

bulgar·­iska [bulga´r‑] substantiv ~n bulgariskor 1 knappast pl.; ​språket i Bulgarien2 kvinna från Bulgarien

Singular
en bulgariska	obestämd form
en bulgariskas	obestämd form genitiv
bulgariskan	bestämd form
bulgariskans	bestämd form genitiv
Plural
bulgariskor	obestämd form
bulgariskors	obestämd form genitiv
bulgariskorna	bestämd form
bulgariskornas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

bulgariska bulgariskan bulgariskor

bulgar·isk·an

substantiv

bulga´riska

1 knappast plur. ett slaviskt språk som främst talas i Bulgarien

(på) bulgariska

belagt sedan 1893

2 kvinna från Bulgarien

belagt sedan 1893

Till SO

SAOB

publicerad: 1924  

BULGAR bulga4r, m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er

Ordformer

(-arier c. 1734).

Etymologi

[ytterst efter bulg. bõ´lgarin; sannol. urspr.: man från Bõlga, hvilket är den bulg. formen för Volga, vid hvars stränder balkanbulgarernas förfäder bott]

invånare i Bulgarien. The Bulgarer ryckte vthöfwer sina grenszor, och förhäriade Thracien. Schroderus Sleid. 116 (1610). Verd. 1887, s. 221.

Afledn.: BULGARISK, adj. Bulgarisk surmjölk. —

BULGARISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.

1) bulgarisk kvinna.

2) bulgariskt språk. jfr FORN-BULGARISKA.

Till SAOB