SAOL

SO

publicerad: 2021  

burskap burskapet

bur·skap·et

substantiv

bu`rskap

● historiskt rätt att ut­öva visst yrke i en stad under skrå­väsendets tid

JFR burbrev

burskapsbrev

många tyska köp­män fick burskap i Stock­holm på 1400-talet; han fick burskap i Bryggare­gillet

○ vanligen ut­vidgat all­mänt erkännande

hennes teori har inte vunnit burskap; ganska få norska lån­ord har vunnit burskap i svenskan

belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska burskap; till lågtyska bur 'borgare'; jfr ur­sprung till burbrev

Till SO

SAOB

publicerad: 1924  

BURSKAP bɯ3r~ska2p, n. ((†) r. l. m. l. f. Brask Pufendorf Hist. 8 (1680), De Geer VSkr. 1: 191 (1853); f. Dalin (1850)); best. -et (ss. r. l. m. l. f. -en); pl. (mindre br.) =, äfv. -er (Fernow Värmel. 707 (cit. fr. 1720), Weste (1807), Dalin (1850)).

Ordformer

(boro- 1527. bor- 1636. bur- 1524 osv.)

Etymologi

[fsv. burskap, af mnt. būrschap; jfr BUR, sbst.2 2]

1) (af vederbörande myndighet genom särskildt bref tilldelad) borgarrätt (borgarskap) i viss stad, innebärande rättighet att där själfständigt idka borgerlig näring (ss. handtverk, handel, sjöfart) o. vara delaktig i borgerskapets öfriga förmåner; efter näringsfrihetens införande bl. kvarstående ss. rätt till delaktighet i vissa kassor (m. m.). Söka burskap å l. för idkande af (handel l. dyl.); söka, taga burskap som (bagarmästare l. dyl.). Förvärfva, vinna, komma i, erhålla, få, förr äfv. binda l. fatta burskap. Uppsäga, meddela burskap. The ther (i staden) inflytie oc bwrscap binde. GR 1: 242 (1524). HB 3: 1 (Lag 1734). Därs. 5. För att vinna borgarerätt eller .. burskap .., erfordrades bland annat vissa prof .. å skicklighet och insigt uti någon gren af stadsmanna-näring. Palmén JurHb. 59 (1859). Enhvar, som ville förvärfva burskap .., måste edligen lofva att försvara stadens friheter mot hvem helst, som antastade dem. LfF 1898, s. 276. De nya borgare, som sistlidne fredag erhöllo sina burskap, intogo .. gemensam middag. SD(L) 1898, nr 84, s. 2.

2) bildl.: hemortsrätt, (med)borgarskap, allmänt upptagande l. antagande l. erkännande. Denna uppfattning äger burskap inom litteraturen, den vetenskapliga världen, i det allmänna medvetandet. Främmande ord som vunnit svenskt burskap l. som vunnit (allmänt) burskap i Sverge. Emädan the (främmande ord) longosedan inkomne .. äro, hafwa här fått burskap, och giöra osz god tienst. Swedberg Schibb. 303 (1716). Hr A. .. tycktes tvifla om tillbörligheten att åt nämnda växt inrymma Svenskt burskap. SvLittFT 1836, sp. 700.

3) (i fråga om förh. före 1896) burskapsed; i uttr. svärja (en stad) burskap. VRP 1644, s. 53.

4) (†) burskapsafgift. Nordström Samh. 1: 324 (1839).

Ssgr (i allm. till 1): BURSKAPS-AFGIFT~20 l. ~02. penningsumma som erlägges af burskapssökande vid erhållande af burskap. Nordström Samh. 1: 321 (1839). —

-BREF. borgarbref; jfr BUR-BREF. Serenius (1741). —

-ED. ed som (före 1896) af burskapssökande aflades inför magistraten, innan burskap meddelades honom. Wieselgren Bild. 550 (1886, 1889). —

-PENNINGAR, pl. (†) = -AFGIFT. ÅthskSthmStadzOrd. e 3 b (1636). —

-RÄTT, r. l. m. (mindre br.) = BURSKAP 1, 2. Rudenschöld PVetA 1772, s. 8. Tiden 1848, nr 36, s. 3. LoW Förord 33 (1911). —

-SÖKANDE, m.(||ig.) —

-ÄGANDE, p. adj. Den egendom, som särskildt tillhör det burskapsägande borgerskapet. SFS 1862, nr 14, s. 3.

Till SAOB