SAOL

publicerad: 2015  

diskvalificera

dis·­kvali·­fic·­era verb ~de ~t • förklara o­behörig; ute­sluta från tävling; ​jfr diskvalifikation

Finita former
diskvalificerar	presens aktiv
diskvalificeras	presens passiv
diskvalificerade	preteritum aktiv
diskvalificerades	preteritum passiv
diskvalificera	imperativ aktiv
Infinita former
att diskvalificera	infinitiv aktiv
att diskvalificeras	infinitiv passiv
har/hade diskvalificerat	supinum aktiv
har/hade diskvalificerats	supinum passiv
Presens particip
diskvalificerande
Perfekt particip
en diskvalificerad + substantiv
ett diskvalificerat + substantiv
den/det/de diskvalificerade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

diskvalificera diskvalificerade diskvalificerat

verb

diskvalifice´ra

● ute­sluta (någon) ur tävling på grund av regel­brott

SYN. diska 2

någon diskvalificerar någon (för något/att+verb/sats)

någon diskvalificerar någon (för något)

någon diskvalificerar någon (för sats)

någon diskvalificerar någon (för att+verb)

hon diskvalificerades för att hon löpt på fel bana

○ äv. bildligt göra obehörig

hans ålder bör inte få diskvalificera honom för jobbet

belagt sedan 1873; till lat. dis´- 'isär' och kvalificera

diskvalificeradiskvalificerande, diskvalificering, diskvalifikation

Till SO

SAOB

publicerad: 1916  

DISKVALIFICERA dis1kvalifise4ra l. 01—, i Sveal. äfv. -e2ra3, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DISKVALIFIKATION.

Ordformer

(förr skrifvet disqua-)

Etymologi

[jfr t. disqvalifizieren, medelst lat. dis-, itu, åtskils, här med upphäfvande bet. (jfr DI-), bildadt efter mlat. qualificare (se KVALIFICERA); jfr äfv. eng. disqualify, fr. déqualifier]

1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (mindre br.) med sakligt subj.: göra (ngn) obehörig l. oberättigad l. inkompetent (till ngt); jfr DISKVALIFIKATION 1. De hästar .. (stallpojken) galopperat äro (enl. somliga) disqualificerade för Stockholms Gentleman-Sweepstake. Tidn. f. hästv. 1873, s. 97. Hvit bringa och hvita tassar diskvalificera icke (hund att gälla ss. finsk spets). Wilskman Idr. i Finl. 2: 59 (i handl. fr. 1897). Kassaförvaltare i kommunalnämnd .. skulle såsom sådan vara diskvalificerad till ledamot av nämnden (såsom varande inför nämnden redovisningsskyldig tjänsteman). GHT 1913, nr 280, s. 5.

2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] sport. förklara (ngn) obehörig till l. frånkänna l. beröfva (ngn) rätt att deltaga i uppvisning l. täflan, utesluta (ngn); äfv.: efter täflingens hållande förklara (ngn) förlustig eventuellt erhållna pris; jfr DISKVALIFIKATION 2. Stadg. f. sv. gymn.- o. idr.-fören. riksförb. 1904, s. 4. 2 NF (1906). Den person eller förening, som .. gör sig skyldig till brott mot täflingsbestämmelserna .. kan .. under viss tid eller för alltid .. diskvalificeras för kommande uppvisningar och täflingar. Täflingsregler f. allm. idr. 1907, s. 6. Deltagare i .. (motorcykeltäflingen) påstå, att .. (N.) hällt ut glasbitar på vägen för att försvåra konkurrenternas framfart, och de yrka därför på att .. (han) skall diskvalificeras. På grund därav har motorklubbens styrelse hos Skåneklubben begärt diskvalifikation av (N.). GHT 1913, nr 247, s. 4.

Anm. Ngn gg förekommer den till franskan sig anslutande formen diskvalifiera. Något, vara sig i afseende på form eller betydelse, som disqvalifierar .. (vissa gotiska böjningsformer) att vara imperativer. Uppström Matthæi ev. 132 (1850); jfr 1.

Till SAOB