[jfr t., eng. o. fr. di-, af gr. δι-, två-, tve-, sannol. samma ord som prep. διά, genom, isär m. m. (med ombildning efter μετά), samt identiskt med lat. bi- (af dṷi-; se BI-,prefix2) o. besläktadt med lat. dis-, itu, isär, åtskils, som i vissa ssgr äfvenledes uppträder i formen DI-(se t. ex. DIGRESSION,DIMINUTIV,DIRIGERA)]
(i vetenskapl. fackspr.) två-, tve-, dubbel(-); dels i från gr. inlånade ord af skilda slag (se t. ex. DIFTONG,DIGRAF,DILEMMA,DIPLOM,DIPODI,DISTIKON), dels ss. lefvande bildningselement vid skapande af naturvetenskapliga, i sht kemiska termer (t. ex. DIAMID, DIAMIN, DICYAN, DIFENYLAMIN, DINITRO-).
SAOB
