SAOL

publicerad: 2015  

distorsion

dis·­tors·ion [‑tor∫o´n] substantiv ~en ~er • förvridning el. förvrängning av bild el. ljud; vrickning av led

Singular
en distorsion	obestämd form
en distorsions	obestämd form genitiv
distorsionen	bestämd form
distorsionens	bestämd form genitiv
Plural
distorsioner	obestämd form
distorsioners	obestämd form genitiv
distorsionerna	bestämd form
distorsionernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

distorsion distorsionen distorsioner

dis·tors·ion·en

substantiv

[-∫o´n]

1 led­skada som upp­kommit genom att leden tvingats ut­föra onormal rörelse

belagt sedan ca 1860; av lat. distor´sio 'vridning isär'; jfr ur­sprung till torsion

2 förvrängning vid över­föring av ljud el. bild

distorsion (av något)

det var för mycket distorsion i hög­talarna

belagt sedan 1906

Till SO

SAOB

publicerad: 1918  

DISTORSION dis1torʃω4n, r. (f. G. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. distorsion, eng. distortion, fr. distorsion, af lat. distortio (-ōnis), vbalsbst. till distorquere, vrida l. rycka isär, förvrida, vrida på sned, af dis-, itu, isär, åtskils (jfr DI-), o. torquere, vrida, draga, förvrida (se TORSION)]

1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] med. ledvrickning, gm yttre påverkan åstadkommen förskjutning af en ledgångs benytor, utan att dessa därvid aflägsna sig från hvarandra. Tholander Med. ordl. (c. 1860). Uhrström Hemläk. 245 (1880). Odenius Celsus 417 (1906).

2) [jfr motsv. anv. i eng.] fotogr. om sådant fel hos fotografiska objektiv o. optiska linser som yttrar sig däri att raka linjer hos föremålet på den optiska bilden återgifvas mer l. mindre böjda. 2 NF (1906). J. Hertzberg i Sv. fotografen 1912, s. 110.

Till SAOB