SAOL

publicerad: 2015  

etylalkohol

et·­yl|­alko·­hol substantiv ~en • till alkohol 2 etyl

Singular
en etylalkohol	obestämd form
en etylalkohols	obestämd form genitiv
etylalkoholen	bestämd form
etylalkoholens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

etylalkohol etyl­alkoholen

et·yl|­alko·hol·en

substantiv

ety`lalkohol

● (vanlig) alkohol

SE alkohol 1

belagt sedan 1876

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

ETYL ety4l, r. (m. Björkman (1889), WoJ (1891)); best. -en.

Etymologi

[jfr t. äthyl, eng. ethyl, fr. éthyle. Namnet är bildat av Berzelius av ETER III o. gr. ὕλη, materia]

kem. benämning på en i fritt tillstånd icke känd förening av kol o. väte som antages ingå i alkohol, eter m. m. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 376. Blomstrand OrgKem. 21 (1877). — jfr BROM-, KLOR-, JOD-ETYL.

Ssgr: ETYL-ACETAT. ättiketer. SvFarm. 1 (1901). —

-ALKOHOL~002, äv. ~200. sprit, (vanlig) alkohol (se d. o. 1). Keyser Kemien 3: 171 (1876). 2NF 25: 1247 (1917). —

-ETER. egentlig eter (se d. o. III). Widman OrgKemi 24 (1895).

Till SAOB