SAOL

publicerad: 2015  

exhibitionism

ex·­hib·­it·ion·­ism [‑is´m] substantiv ~en • drift att före­visa sig särsk. att blotta köns­organen för o­bekanta

Singular
en exhibitionism	obestämd form
en exhibitionisms	obestämd form genitiv
exhibitionismen	bestämd form
exhibitionismens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

  exhibitionism subst.
  exhibitionism (-ism)

SAOB

publicerad: 1922  

EXHIBITION äk1shibitʃω4n l. 01—, l. -iʃ-, r.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr t., eng. o. fr. exhibition; av lat. exhibitio (-ōnis), vbalsbst. till exhibere (se EXHIBERA)]

1) jur. företeende l. uppvisande av sak l. urkund l. handling (jfr EDITION 1) inför domstol. Schrevelius Civilr. 2: 341 (1847). 2NF (1907).

2) psykiatr. om yttring av exhibitionism. MedMånRevy 1897, s. 109.

Avledn.: EXHIBITIONISM, r. psykiatr. sjuklig drift att på ett anständigheten sårande sätt inför person(er) av motsatta könet blotta o. förevisa sina könsdelar. MedMånRevy 1896, s. 117. —

EXHIBITIONIST, m.||ig. [av fr. exhibitioniste, av Ch. Lasègue 1877 införd term] psykiatr. person hemfallen åt exhibitionism. MedMånRevy 1896, s. 117. —

EXHIBITIONISTISK, adj. psykiatr. Ofta upprepade exhibitionistiska tilltag. MedMånRevy 1897, s. 111.

Till SAOB