SAOL
publicerad: 2015
företag
före|tag
substantiv
~et; pl. ~ 1 större ekonomisk enhet för produktion av varor el. tjänster2 det att göra ngt, handling – Alla sammansättn. med företags- hör till företag 1.
Singular | |
---|---|
ett företag | obestämd form |
ett företags | obestämd form genitiv |
företaget | bestämd form |
företagets | bestämd form genitiv |
Plural | |
företag | obestämd form |
företags | obestämd form genitiv |
företagen | bestämd form |
företagens | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
företag
företaget, plural företag, bestämd plural företagen
före|tag·et
substantiv
1
(större) självständig ekonomisk enhet för produktion av varor eller tjänster som vanligen inte är samhällsservice
företagsledning; företagsnedläggning; dotterföretag; elektronikföretag; familjeföretag; läkemedelsföretag; storföretag
statliga och privata företag; ett börsnoterat företag; multinationella företag; företaget blomstrade; ett företag som säljer datatjänster; företagets vinst ökade förra året; en fusion av de två företagen; 500 anställda blev friställda när företaget lades ned
belagt sedan 1875;
till
företa
2
särskild, ovanligare handling som pågår under längre tid och inte säkert lyckas
JFR
operation 1
bergsbestigningen var ett djärvt företag
○
äv.
handling som kräver ansträngning
det var ett helt företag att övertala honom
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum);
fornsvenska foretak
SAOB
publicerad: 1927
FÖRETAG fö3re~ta2g l. fœ3-, n.; best. -et; pl. =.
vbalsbst. till FÖRETAGA, v.1
1) (†) motsv. FÖRETAGA, v.1 4 o. 5: handlingen att gripa sig an med l. föresätta sig att göra ngt; beslut; försök; äv. konkretare, om det som ngn griper sig an med l. föresätter sig att göra. Sjögren (1795). Deras förmåga (är) ej .. vuxen deras företag. Wallin 2Pred. 2: 78 (1821). Företag är ej detsamma som fullbordan. Geijer I. 8: 155 (1837).
2) (†) motsv. FÖRETAGA, v.1 6: företagande l. utförande (av ngt). Undersökningar gjordes, och resultatet deraf var i hög grad gynnande för kanalens företag. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 244 (1853).
3) motsv. FÖRETAGA, v.1 6: det som ngn företager sig; handling, gärning, förrättning, arbete; förehavande; numera i sht om handling som är av större betydelse l. kräver större ansträngning l. förberedelse l. omtanke o. d.; äv.: tilltag, påhitt. Det är ett sådant företag att gå dit, så jag stannar hemma. Ett värkligt företag. En bön til Gud om styrka och välsignelse til våra företag och handlingar. Hasselroth Campe 35 (1794). Rosenschölds företag att ge ut det Tegnérska talet på ett främmande språk .. väckte mycket uppseende. Cronholm Bref 78 (1865). I våra dagar, då en resa till Italien ej är ett så stort företag som förut. PT 1883, nr 115 A, s. 3. — särsk. om militär operation l. expedition. KrigVetAH 1805, s. 38. Krigiska företag emot en vänskapligt sinnad makt. De Geer Minn. 1: 245 (1892). Utan att störas af företag från fiendens sida sammandrogos å ömse sidor stridskrafterna. IllMilRevy 1898, s. 128. jfr KRIGS-, SKEN-FÖRETAG m. fl.
4) motsv. FÖRETAGA, v.1 6: (längre tid fortsatt) värksamhet l. rörelse varmed ekonomisk vinning åsyftas; affär (se d. o. 4); äv. konkretare. Vinstgifvande företag. Cavallin (1875). Egare och ledare af industriela företag. Forssell Stud. 2: 8 (1884, 1888). Vi se produktionen organiserad såsom företag .., d. v. s. såsom associationer af större eller mindre grupper af individer, utaf hvilka en del, förläggarne, försträcker kapital och natur, medan den andra delen, löntagarne, lemnar arbetskraft. Schauman o. Christierson Gide 185 (1897). De hvilkas inkomst ligger i företagen så godt som helt och hållet. PT 1915, nr 28, s. 2. — jfr AFFÄRS-, AKTIE-, ANDELS-, BYGGNADS-, FÖRVÄRVS-, HANDELS-, INDUSTRI-, PRIVAT-, SAM-, STATS-FÖRETAG m. fl.
Ssgr (till 4, i sht nat.-ekon.): FÖRETAGS-HERRE. (föga br.) ägare l. ledare av ett ekonomiskt företag, företagare, företagsledare, driftherre. LfF 1884, s. 162. Så länge den allmänna produktionen hufvudsakligen ledes af enskilda företagsherrar, som stoppa kapitalvinsten .. i sina egna fickor. NF 9: 834 (1885). —
-VINST. Fahlbeck Stånd 120 (1892). Företagsvinst, eller ett värdeöfverskott, som tillfaller företagaren på grund af hans rättsliga ställning såsom den person, för hvars räkning företaget drifves. EkonS 1: 378 (1893).