SAOL

publicerad: 2015  
fastslå
fast|­slå verb ‑slog, ‑slagit, ‑slagen ‑slaget ‑slagna, pres. ‑slår • konstatera: ​fast­slå el. slå fast att ...
Finita former
fastslårpresens aktiv
fastslåspresens passiv
fastslogpreteritum aktiv
fastslogspreteritum passiv
fastslåimperativ aktiv
Infinita former
att fastslåinfinitiv aktiv
att fastslåsinfinitiv passiv
har/hade fastslagitsupinum aktiv
har/hade fastslagitssupinum passiv
Presens particip
fastslående
Perfekt particip
en fastslagen + substantiv
ett fastslaget + substantiv
den/det/de fastslagna + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
fastslå fastslog fastslagit fastslagen fastslagna, presens fastslår
verb
fas`tslå
● något formellt äv. lös förbindelse, se slå fast på­stå bestämt ofta som samman­fattning av tidigare resonemang
JFR konstatera
fastslå något/sats
fastslå något
fastslå sats
tidningen fast­slår att den försvunne svenske diplomaten lever
○ äv. bestämt hävda före­komst av
ut­redningen har fast­slagit behovet av genom­gripande reformer
belagt sedan 1883
fastslåfastslående, fastslagning
Till SO

SAOB

publicerad: 1924  
FASTSLÅ fas3t~slå2, v. -slår, -slog, -slogo, -slagit, -slagen (se för övr. SLÅ, v.). vbalsbst. -ENDE, -SLAGNING.
Etymologi
[jfr d. fastslaa, t. festschlagen; av FAST, adj.1, o. SLÅ, v. Bet. 2 beror på inflytande från d.]
1) till FAST, adj.1 7: med slag fästa (ngt ngnstädes), bulta fast, hamra fast, slå fast. 1 Messingz Liustaka fastslagen. BtÅboH I. 8: 205 (1635). Framför kryptan fastslås några bräder. Hedin Pol 1: 55 (1911). — särsk.
a) (mindre br.) slå l. hugga (ngt) in i ngt, så att det sitter fast. Genom att steg för steg fastslå isyxan i isen. TurÅ 1889, s. 61. — (†) (Örnen) hvilken .. sina klor i hans hud fastslagit hafver. Münchenberg Scriver Får. Föret. 7 a (1725).
b) (†) fästa (ngn l. ngt) medelst en fastgjord kedja l. dyl. Iag .. vart med en kedia och stor block om halssen vid väggen fastslagen. KKD 8: 129 (1734). Gamla böcker .., som .. befunnos med starka järnlänkar fastslagne i Bibliothequet. SvMerc. IV. 4: 201 (1759).
2) framhålla l. påvisa (ngt) ss. ett faktum, ss. ngt säkert l. oavvisligt; konstatera; en gg för alla avgöra l. förklara att (ngt) har (allmän) giltighet; bevisa; jfr FAST, adj.1 22. Svenskarne (hava) .. enhälligt beseglat dokumentet .. för att dermed hafva fastslagit, att de endast på de deri innehållna vilkoren samtyckte till unionen. VittAH XXXI. 1: 33 (1883, 1886). Vi kunna af allt detta fastslå, .. att nativiteten inom adeln i nutiden är mycket låg. Fahlbeck Ad. 2: 214 (1902). Afgöra, hvad som kan anses som fastslagen vetenskaplig sanning. PedT 1905, s. 271.
3) bestämma (att ngt skall ske l. hurudant ngt skall vara till form l. innehåll, storlek l. mängd o. d.); jfr FAST, adj.1 22, o. FASTSTÄLLA 5 b. Fastslå ett visst pris. Fastslagna premier. Redan från början fastslogs .., att det blifvande (arbetar-)institutet skulle stå utanför alla politiska agitationer. Sthm 1: 404 (1897). (Nordiska rättstavningsmötet) fastslog uttalet såsom ortografiens högsta lag. Noreen VS 1: 251 (1903).
4) stadfästa, bekräfta; jfr FAST, adj.1 22 e, o. FASTSTÄLLA 6. På det hela taget fastslog (tridentinska) mötet medeltidskyrkans lära och grundsatser. NF 16: 699 (1892). (I traktaten) fastslås redan befintliga tullbestämmelser. Fahlbeck HandPol. 8 (1892).
Till SAOB